fredag 17 juni 2011

Avslutas Greklandsspelet i helgen?

Vi bevittnar tydligen ett "chicken race" just nu. På ena sidan har vi europeiska politiker med Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble i spetsen. Han har de senaste månaderna allt oftare (och allt ivrigare) framfört åsikten att privata investerare ska vara med och betala Greklands omstrukturering av skulderna. Politikerna vill förstås framstå som handlingskraftiga och genom detta blidka en hemmaopinion som blir alltmer skeptisk till nya lånemiljarder.

På andra sidan har vi officiellt endast ECB. Trichet fick i torsdags frågan huruvida ECB planerar för nedskrivning av grekiska statsobligationer. "It's certainly not our intention" blev det raka svaret. Han talar nog för alla långivare, men ingen annan står offentligt för denna åsikt. Många banker i Tyskland, Frankrike och Schweiz håller nog tyst med.

Säg att politikerna gör som hemmaopinionen vill och stryper stöden till Grekland. Grekerna får väl skylla sig själva för tusan. Kan man inte hantera en budget ska man inte låna pengar, eller hur? Tyvärr är det inte så enkelt. Ifjol visade statistik att 75 % av den grekiska statsskulden ligger placerad hos tyska, franska och schweiziska banker. Tyskarna har räknat att deras banksektorn behöver ta in 50 miljarder euro i extra kapital ifall Grekland defaultar och de tvingas skriva ner obligationerna till noll.
Senaste veckorna har det dock kommit rapporter om att tyska banker har sålt 1/3-del av sina grekiska obligationer. Det minskar visserligen bördan, men samtidigt kan inte en pressad tysk banksektor ens ta höjd för 30 miljarder euro i dagsläget. Wolfgang Schäuble kan alltså tvingas ta itu med mer prekära problem på hemmaplan ifall han släpper Grekland till marknaden utan att ingripa.

Man kan förstå att ECB motsätter sig en skuldsanering, eftersom de uppenbarligen har köpt på sig en hel del grekiska statsobligationer under våren. Ifjol ville inte Trichet ens använda dessa obligationer som säkerhet för lån till EU-banker, men nu har de vikt sig. ECB vill förstås till varje pris undvika en systemkollaps och att köpa grekiska obligationer av europeiska banker kanske är det bästa sätt de ser? Risken är ju förstås att en nedskrivning av Greklands-obligationer gör att europeiska banker tvingas till oerhörda nedskrivningar (liksom ECB). Vi minns alla Lehman Brothers 2008 där politikerna ville visa att alla banker inte kunde räddas. De hade dock inte räknat med att Lehman var mycket aktiv på derivatmarknaden och när deras garantier inte längre gällde, fick finansvärlden nervkollaps. Lehman-obligationerna blev hösten 2008:as svarte petter? Det scenariot vill vi inte uppleva igen med grekiska obligationer.

Officiellt ser vi ändå ledande institutioner på Europa-nivå som uppenbarligen är i konflikt och inte är på samma linje när det gäller Greklands-problemen. Officiellt kan man få uppfattningen att båda sidor väntar ut varandra för att se vem som viker sig först! Insatserna är höga och man skulle hellre se en konstruktiv dialog. Egentligen tror jag faktiskt att detta är ett spel för gallerierna och att båda sidor i själva verket är överens?


Det är tyvärr så att debatten kring Greklands skulder och ny nödfinansiering inte spelar någon större roll för Grekland! De kommer aldrig att kunna betala tillbaka sina skulder och innehavare av grekiska statsobligationer gör nog bäst i att försöka lura dem på någon annan eller kallt bereda sig på nollvärden. Hela den här "konflikten" går egentligen ut på att vinna tid. Politiker vill vinna tid för att kunna dra ut förlusterna över en längre period och slippa få skulden för att ha sänkt någon av landets banker. Bankerna vill vinna tid för att hinna rensa balansräkningarna från dessa obligationer och kunna ta in ersättande kapital. ECB vill vinna tid för att kunna lindra effekterna och undvika en systemkollaps. Innan ovanstående är på plats kommer antagligen det här skådespelet att fortsätta.

I ärlighetens namn är inte heller problemet obligationerna! Jag tror att ECB har rätt bra koll på vilka som äger grekiska obligationer och har räknat på hur dessa institutioner påverkas vid en nedskrivning. Problemet är istället derivatmarknaden och alla CDS som är utställda. När subprime-lånen brakade samman var det framförallt detta som orsakade finanskrisen, dvs att vissa företag (AIG, Lehman) hade försäkrat obligationerna mot nedgång utan att ha motsvarande kapital bundet. Eftersom CDS handlas OTC (ej på börsen) är det svårt att veta exakt hur omfattande den handeln är och exakt hur stor exponering utställarna har. Det kommer dock obönhörligen att visa sig, men detta vill man inte ha upp på bordet just nu!

Marknaden har redan bestämt sig och jag skulle nog råda alla att vara ytterst skeptiska att försöka trada dessa Greklandsproblem. Jag vet inte hur man kan placera utan korrelation för en grekisk kollaps, men undvik för allt i världen att direkt köpa grekiska statsobligationer innan nedskrivningen. Jag skulle också vara skeptisk till räntefonder, baserade i euro-området. I maj 2013 blir det nämligen skarpt läge. Då går officiellt EU:s, IMF:s och ECB:s garantier ut för Grekland. Senast då blir det default. Marknaden vill börja prisa in detta redan nu, men politikerna försöker prata ner räntorna och ECB hjälper till på ett hörn. I längden kommer de inte att lyckas gå emot marknaden och de vet antagligen om det! Deras förhoppning är ändå att kunna fördröja kollapsen något år.
Tyvärr är den grekiska kreditratingen är rekordlåg, CDS-nivån var i veckan över 1600 punkter!
Tyvärr ger marknaden inga alternativ till grekisk default.
Tyvärr har marknaden (nästan) alltid har rätt.
Tyvärr har vi också flera länder med "obalanserade statsfinanser". Irlands och Portugals CDS-nivåer ligger över 700 punkter, dvs ungefär där Grekland låg ifjol!

På kort sikt är dock allt nedtryckt och ifall detta "Greklandsspel" avslutas genom ett rakt beslut i helgen bevittnar vi årets tradingläge idag! Detta beror dock på politikernas beslut - något som man aldrig kan räkna på. Man kan därför bara upprepa denna veckas vanligaste uttryck: "Extremt osäkert läge".

tisdag 7 juni 2011

Dags för Digia?

Det ska sägas direkt att finska IT-bolaget Digia har haft roligare vårar på börsen. I år har deras största kund Nokia meddelat att de slopar de IT-system som bl.a. Digia har utvecklar. Sedan det offentliggjordes i februari har Digias aktie fallit ca 40 %! Jag antar att de antingen lobbar för fullt för att komma med i utvecklingen av Windows Phone eller installerar Linux på sina servrar i ren protest.

En av orsakerna till det stora kursraset i Digia är att ledningen envist vägrar berätta om Nokias andel av deras verksamhet. Det har frågats men inga svar, det har uppskattats om 30-40 % och vissa analytiker tror på ca 20 % av omsättningen. Kort sagt ingen vet! Börsen är inte överförtjust i osäkerhet och har därför prissatt en risk modell större att påverkan blir signifikant.

Digia själva har inte gett besked på denna viktiga fråga, men de har redan börjat förhandla med personalen. 190 tjänster ska bort meddelades i mitten på maj och detta härrör från Symbian-utvecklingen. Med tanke på Digias totala personalstyrka på ca 1.500 så är detta kanske inte riktigt värt en aktieutveckling på -40 % sedan februari? Det finns dock vissa forum på nätet som viskar om att diskussionerna egentligen rör 700 personer. I såna fall hamnar nedgången i ett annat ljus. Dessa uppgifter är dock inte bekräftade utan enbart rykten.

Om man tittar närmare på Digia så har de faktiskt andra produkter än Symbian. De står inte och faller med Nokia. Av fjolårets omsättning kom nästan 60 % från Enterprise Solutions och ca 40 % från Mobile Solutions. Av EBIT-resultatet kom 64 % från ES och 36 % från MS. Således torde omsättningsnedgången från Nokia inte bli en katastrof för Digia. Man ska heller inte utesluta att Digia faktiskt får in en fot i Windows Phone och kan ta tillvara det som förloras från Nokia.

Tidigare har de varit otroligt stabila sett till resultatet. EPS har legat kring 0,55 euro/aktie i flera år, även om 2009 blev kraftigt negativt med en goodwill-nedskrivning på nästan 1 euro/aktie. Finanskrisen drabbade inte Digia speciellt hårt och bortsett från Nokia-nyheterna såg det ganska bra ut inför 2011. Det här året kan bli vad som helst, men redan nästa år kanske Digia är tillbaka på 0,55-nivån? Det här är alltså en svart svan som har drabbat Digia men aktiemarknaden kanske har överreagerat på den?

Man undrar således om man ska fånga denna fallande kniv? Personligen har jag köpt en swingtradingpost. Tekniskt ser det inte jätteintressant ut men RSI var 12 igår! Fundamentalt börjar vi också nå intressanta nivåer. Någon gång vänder det och kanske redan innan Q2-rapporten den 11 augusti. Den som lever får se...

onsdag 1 juni 2011

Det är allvar nu!

Det har väl knappast undgått någon att Nokia vinstvarnade idag. Trots att vi har den vackraste sommarmånaden kvar så ser Nokia redan att rörelsemarginalen Q2 kommer att bli väsentligt lägre än vad de trodde i april. De presenterade då en riktigt bra Q1-rapport med överraskande stor vinst. Rörelsemarginalen var godkända 6,8 % och de prognosticerade en rörelsemarginal på 6-9 % under Q2 inom sin mobiltelefondel, dock med en reservation om att den kunde sjunka från Q1.

Dagens bomb var att de reviderar ner den siffran till 0 %! Jepp du läste rätt: En månad senare och en månad innan kvartalet fullbordas siktar ledningen på att Devices & Services ska göra ett nollresultat under Q2. Det är förstås inget annat än en förhoppning och aktiemarknaden som hatar osäkerhet handlade ner aktien 17,5 %. I värsta fall kan fallet dessutom fortsätta. Det finns som bekant bara en botten för aktiekurser.

Orsaken till denna implodering av resultatet tillskriver ledningen lägre intäkter i form av ökad prispress, högre kostnader och sämre försäljning. I sanningens namn beror det naturligtvis på att Nokia saknar konkurrenskraftiga telefoner i samtliga segment, samtidigt som de har övergett sitt nuvarande operativsystem Symbian. Vem skulle vilja ha en telefon vars operativsystem redan har slutat att utvecklas? Vem skulle vilja utveckla applikationer till ett operativsystem som ska skrotas? Självklart upplever Nokia nu det vacuum som infinner sig tills nästa Windows Phone kommer vid årsskiftet. Nokia kan heller inte kompensera försäljningen genom att kraftigt sänka priserna. Kunderna har redan börjat överge Nokias telefoner och det verkar som att det blir sju mycket långa månader till årsskiftet! Dessutom är succen med WP långt ifrån given som jag skrev tidigare. SonyEricsson har redan haft två WP-mobiler i handeln och de har inte dominerat marknaden om man uttrycker sig milt.

Nokia är förstås mer än mobiltelefoner, men i dagsläget är de tyvärr inte mycket mer än det. Under Q1 stod mobiltelefonerna för 68 % av omsättningen och hisnande 98,6 % av rörelsevinsten. Om Nokia-ledningen ändå har rätt i sina förhoppningar att rörelsemarginalen inom D&S blir exakt 0 % så kanske Nokia-koncernen kan producera en rörelsevinst på ca 60 Meuro under Q2. EPS halkar i såna fall ner till ca 0,016 euro! Det är så liten vinst att det lika gärna kan bli en förlust. Ser man framåt till Q3 och Q4 så lär Nokia då göra förluster om försäljningen fortsätter att dyka. Konsensusprognosen från april att EPS ska landa på 0,46 euro för helåret 2011, är nog en prognos som kan skrotas betydligt snabbare än Symbian-utvecklingen? 2012 vågar man inte ens fundera över. Kanske inte ens Nokia är kvar då?

Vissa hävdar att aktien inte kan sjunka mer. De tar stöd i det faktum att aktiekursen på 4,75 euro börjar närma sig fundamentala nivåer. Eget kapital per aktie är på ca 4,40 euro. Tyvärr brukar inte dylika aktie-ras stanna vid exakt P/B 1,0. I lågkonjunkturer har börsbolag tidigare bottnat så djupt som P/B= 0,3 vilket i Nokias fall skulle innebära en kurs på ca 1,30 euro! Det är också ungefär där man hittar Nokias nettokassa (ca 1,60 euro/aktie). Rörelsen har förstås också ett värde, även om det är svårt att sätta en prislapp på NSN, Navteq och D&S. Trots detta finns det alltså fortfarande fallhöjd från dagens stängningskurs om man vill vara pessimist. Vid kursen 2,50 euro kanske man börja fundera på bottenfiske? Och börja spekulera i bud!

Det kommer att bli sju långa månader på Nokias huvudkontor i väntan på WP-mobilerna. Jag håller mig fortsättningsvis utanför Nokia-aktien, men kommer förstås att följa utvecklingen noga. Visst kanske det stämmer att vi börjar nå en bottennivå, men jag tycker det är viktigare att fokusera på potential - något som verkar långt borta för Nokia just nu. Det bästa hoppet för befintliga aktieägare är att någon ger ett generöst bud. Jag har dock mycket svårt att se på vilken nivå det budet kan landa? Forna teknologi-giganter på fallrepet brukar tyvärr ha en lång turn-around-tid och det är heller inte ovanligt att de förpassas till historieböckerna. Kort sagt, det är allvar nu. Cavaet Emptor.