torsdag 24 mars 2011

Inflationen i sikte

Det är väl tämligen klart att inflationen har letat sig fram i  dagsljus efter nära 20 års undanskymd tillvaro. Inom euro-området noterades en årlig inflationstakt på 2,4 % i februari, vilket var högre än januari. Nu är det inga oroväckande siffror i sig, men med tanke på det extrema stimulansläge vi befinner oss i så har det fått fart på centralbankerna. ECB tidigarelade sina planerade räntehöjningar till nästa vecka. Tidigare trodde "alla" att den höjningarna skulle starta först till hösten. Även Riksbanken har bytt riktning och redan börjat höja sin reporänta. Frågan är ändå om centralbankerna har börjat höjningarna för sent? Historiskt har stora stimulanser ofta lett till hög inflation, eftersom ingen kan "tima" förändringar i stimulansåtgärder perfekt.

Utan att vara alltför kontroversiell kan man alltså ana att inflationen blir årets tema. Frågan är då hur man ska skydda sig mot denna inflation?

Ofta hör man att aktiemarknaden är det bästa sättet att skydda sig mot inflation. Bolagen kan justera sina priser och därigenom får kostnadsökningarna en relativt temporär effekt. Sitter man däremot fast i en obligation med fem års löptid så kan man bara hoppas att räntan täcker inflationen. Med tanke på att finska staten i augusti 2010 emitterade en femårig obligation med 1,8 % årlig ränta, så är dagens inflationssiffror redan bitter läsning för innehavarna. I detta ljus är det förstås betydligt bättre att sitta med en aktieportfölj.

Personligen tror jag dock inte att det är så enkelt, eftersom bolagen lever i mer eller mindre konkurrensutsatta världar. Det går alltså inte att investera i vilka aktier som helst, utan man måste hitta bolag som har "prissättningskraft". Ett exempel på ett sådant bolag är finska Fortum. De säljer elkraft och kunde i princip ta betalt vad som helst! I vissa områden kan man inte välja något annat bolag samtidigt som det ska mycket till innan vi kapar ledningarna till villan eller lägenheten. När det gäller inflation är alltså Fortum ett säkert kort. Sen har de förstås vissa riskfyllda produktionsanläggningar i stil med Fukushima.

På finska börsen har vi också Nokian Renkaat som historiskt har varit sanslöst duktiga på att få igenom prishöjningar. Nu har visserligen konkurrensen ökat på den viktiga ryska marknaden, samtidigt som de själva har flaggat för nära nog 30 %-iga kostnadsökningar i år. Är man historiker sitter man dock kvar lugnt på tåget. Det finns även andra exempel som Kesko, YIT och flera namn inom finanssektorn. Dessa torde kunna parera kostnadshöjningar utan större problem. Det finns säkert fler bolag som jag har glömt i denna blogg?

I andra ändan av spektret hittar vi t.ex. Finnair som vinstvarnade idag på bolagsstämman. Flygbolag tillhör den skara bolag som har extremt svårt att parera kostnadshöjningar. Deras marginaler är ofta på bristningsgränsen och konkurrensen är mördande. Just nu, alltså när vi ser inflationen ta fart, så kan ingen vara direkt förvånad att de har det tufft. Frågan är dock när inflationen börjar lätta. Då kanske (jag menar verkligen kanske) ska man ta en tradingposition i flygbranschen?

Till bolag som har svårt att parera kostnadsökningar har man också kunnat räkna skogsbolagen, iallafall de tio senaste åren. Nu verkar dock den sektorn vara på gång, men detta inflationshot gör mig lite tudelad. Ifall marginalerna minskar så ska man antagligen lämna sektorn. Då kanske vi har tio ytterligare år framför oss av katastrofal lönsamhet?

Detta är dock frågor för framtiden. Just nu tror jag dock att man förbereda sin portfölj på inflation, för den verkar komma utan pardon.

fredag 18 mars 2011

Äckligt disciplinerad

Dagens fredagspaller ska handla om mig privat, mig på jobbet och Japan. Helt klart en udda kombination.


Varje kväll är jag lycklig över min familj. Visst kan "trotsperioder" irritera men jag överlag blir glad över barnens upptåg! Det yngsta inte ännu har upplevt sin första födelsedag, men det hindrar inte henne från att sysselsätta sina föräldrar. Hon vill inte riktigt sova av någon anledning och mina kvällsstunder blir ofta till ett evigt springande mellan soffan och spjälsängen. Det gör att jag helt enkelt inte orkar blogga. Jag har ideer, jag ser möjligheter och jag går fortfarande på minor, men just nu får jag inte ut dessa tankar på bloggen. Det kommer dock snart. Barn brukar lära sig att sova inom sinom tid och då kommer jag att få tid över till annat, bl a bloggande.

Vart jag vill komma med denna personliga inledning är att jag privat anser mig vara relativt ansvarstagande. Jag släpper mycket annat för att familjen ska ha det bra och jag sitter definitivt uppe om nätterna ifall situationen kräver det (och det gör den ibland). Kort och gott, jag anser mig vara fylld av empati och medmänsklighet. Kanske jag t o m  kunde anses vara en god människa emellanåt?

Trots detta kan jag i mitt arbete vara fruktansvärt analytisk och helt bortse från dessa empatiska inslag! T.ex. med Japan har jag insett att en stor del av kustremsan närmast skalvet är utplånad. Det fattas mer än hälften av människorna i vissa städer, kanske mer i andra! Många japaner har förlorat hela sin familj och en massa vänner. Säkert har hela släkter dött ut? Ändå kan jag tycka att Japan hade tur (!) då tsunamin drabbade en relativt liten del av landet som råkade vara relativt glest befolkad. Det fanns heller inte massor av industrier i dessa områden. Skulle samma förödelse ha drabbat Tokyo så vore katastrofen mycket, mycket värre. Globalt sett kan alltså denna tsunami få rätt begränsade effekter och den viktiga globala tillväxten fortsätter, om än i lite mindre takt. Japan kommer också att byggas upp igen och kanske redan inom ett halvår vara igång nästan som tidigare.

Japan hade ändå inte riktigt tur, p g a  de brinnande reaktorerna i Fukushima. Detta är något som man inte kan ha någon som helst åsikt om i dagsläget. Inte ens den rådvilla japanska regeringen verkar veta vad som händer. I dylika lägen försöker man skapa sig ett värsta-möjliga-scenario. I Japans fall kan det vara en serie explosioner i reaktorerna som kastar radioaktivt material högt upp i luften. Ifall det råkar blåsa söderut och dessutom regna/snöa så lär Tokyo med omnejd få sig en rejäl dos nedfall. Då kanske man tvingas evakuera dessa människor - eller kanske inte! Vart flyttar man 50 miljoner människor? Hur flyttar man överhuvudtaget så många på en gång? Plötsligt förstår man varför japanska myndigheter absolut inte vill kännas vid dessa spridningseffekter.

En del experter påpekar också att ifall man lyckas begränsa dessa härdsmältor, så behöver det inte bli så illa. Ifall vädret håller sig så kanske "bara" det närmaste området runt Fukushima blir obeboligt i 100 år. I det här läget vore det faktiskt ett ganska gott slut på denna mardröm. Faktum är dock att ingen riktigt vet hur illa det är med Fukushimas 6 reaktorer, samt diverse behållare med uttjänt kärnbränsle? Faktum är att detta fortfarande kan sluta riktigt, riktigt illa. Faktum är att det enda vi kan göra är att vänta och se. Faktum är att det är ganska frustrerande.

Min äckligt disciplinerade slutsats är ändå att hittills - och under förutsättning att inget blir dramatiskt värre - så har Japan klarat sig relativt bra. Det bor ändå 128 miljoner människor i Japan och de allra flesta har klarat sig. Industrierna står kvar och ifall de får igång elförsörjningen så kan de starta upp produktionen igen. Om de bara lyckas begränsa skadorna efter härdsmältan så kan alla bo kvar och arbeta som vanligt igen. Ifall man är äckligt disciplinerad så ser man ett tillfälle att öka sin exponering på den japanska börsen. Iallafall kanske man borde se det?

Min medmänskliga hemmabaserade slutsats är dock att denna katastrof allvarligt har skadat Japan. Många av dessa utplånade kuststäder hade vallar som skulle klara en tsunami. Man hade dock inte räknat med en sådan här stor tsunami! Förödelsen är total bakom dessa otillräckliga vallar och aldrig mer kan invånare lita på att ingenjörer har besegrat naturens krafter. Hur ska japanerna repa mod när både deras värld och deras världsbilden har rasat? Japan har i ärlighetens namn inga andra möjligheter till storskalig energi än kärnkraft. Kan de verkligen fortsätta med sina utbyggnadsplaner nu? Man undrar också över de officiella siffrorna. Hur mycket är egentligen förstört? Hur stort är dödstalet egentligen? Finns det något annat som mörkas? Kanske Japan är mer sargat än vad som hittills har meddelats? Hur blir det med Japans enorma skuldbörda som redan innan katastrofen var högst i världen i förhållande till BNP. I det ljuset vill man definitivt inte öka sin exponering på japanska börsen just nu.

Det behöver tyvärr inte vara över än. Vi har fått rapporter om nya jordskalv i södra Japan. Dessa hör tydligen inte ihop med de övriga och anses vara förskalv! Vi kan alltså snart få ett nytt, större jordskalv. I såna fall kan du glömma allt du har läst i denna blogg. Då fusioneras min äckligt disciplinerade slutsats med min medmänskliga hemmabaserade dito. "Vad bra äntligen vann empatin över cynismen" kanske någon tänker. Tyvärr skulle jag inte kunna se det som något positivt. Det är inte en utveckling som skulle lämna några vinnare. Jag hoppas verkligen att detta inte sker, för en ny jordbävning/härdsmälta skulle förvärra Japans redan allvarliga situation. Det skulle också ha en stor påverkan på den globala ekonomin, även om ingen ännu har orkat tänka på hur stor påverkan. Jag hoppas verkligen att ingen någonsin behöver fundera på det.

Faktiskt, innerst inne hoppas jag att jag kan behålla min äckligt disciplinerade slutsats. Jag hoppas också yngsta dottern somnar i tid ikväll!

Trevlig helg

lördag 5 mars 2011

Teliasoneras styrelse - WTF!

Teliasonera hör till den skara aktier som "alla" har eller har haft. Orsaken är förstås att det en gång i tiden var två statliga bolag som såldes ut och sedan dess har det gemensamma Teliasonera varit rätt frikostigt med sina utdelningar. Visserligen fanns det en emission runt år 2000 som blev i högsta laget och finska aktieägare minns en del Sonera-börskurser på nivåer ca 10 ggr högre än dagens. Om man dock har varit långsiktig aktieägare och dessutom ökat på sitt innehav när det har bjudits till (nyemissioner) så har det blivit en rätt ok affär för de flesta.

Nu har dock styrelsen fått hybris eller bara blivit allmänt förvirrade! Årets utdelning omfattar dels en ok dividend och dels ett återköpserbjudande. Utdelningar gillar jag skarpt, men det är återköpserbjudandet som jag ska såga i passliga vedklabbar med denna blogg. Jag "ogillar det starkt" för att uttrycka mig diplomatiskt. I slutna rum omfattar mina kommentarer en hel del synonyma uttryck som inte tål publicering på seriösa forum.

Återköpserbjudandet går ut på att alla Teliasonera-ägare har fått inlösenrätter, motsvarande det antal aktier man har. 28 inlösenrätter kan användas för att sälja tillbaka en befintlig Teliasonera-aktie till bolaget för 62 kr, vilket motsvarar lite över 7 euro. Det är alltså klart bättre än fredagens börskurs. Man kan också sälja sina inlösenrätter courtagefritt men då vet man inte riktigt vad slutpriset blir. Det beror nämligen på Nordea och hur de lyckas i sina affärer, förutom att de tar en (lagom?) avgift för detta. Denna avgift dras av från likviden till aktieägarna. Det tredje alternativet är att man säljer aktierna själv via börsen.

Det som övergår mitt förstånd är varför styrelsen istället inte föreslog en extra dividend?

Åter till huvudfrågan, vad är problemet med detta förfarande?
För det första är det ganska komplicerat. Det finns inte många vanliga aktieägare som förstår vad bolaget egentligen gör! Först delar de ut säljrätter som ska användas inom tre veckor. Passiva aktieägare kan få betalt men det beror lite på kursutveckling och Nordeas provisioner. Antagligen blir det något över till aktieägarna.

För det andra kostar detta förfarande en hel del. Nordea är förstås rådgivare och de arbetar inte gratis. Alla berörda aktieägare och deras banker/förvarsinstitut ska dessutom arbeta ihjäl sig den kommande veckan för att förbryllade kunderna ska få svar på sina frågor och dessutom välja det bästa alternativet. Denna rådgivning är tvingande för serviceinriktade banker och verkar förstås viktig vid en första anblick. Man sätter dock morgonkaffet i vrångstrupen när man inser att många aktieägare får en "nytta" med det här erbjudandet på ca 40-200 kr! Då frågar man sig vad i hela friden som har tagit åt styrelsen i Teliasonera! Hur kan man dra igång en dylik apparat får ge den stora massan dessa skitsummor för att vara ärlig?

Orsaken till detta antar jag att är skattetekniskt. Om jag inte är helt ute och cyklar så är det ganska förmånligt (skattemässigt) att utnyttja detta inlösenerbjudande för en svensk aktieägare. Skatten blir betydligt mindre vid dessa återköp än vid direkta utdelningar. Teliasonera med svenska staten som största ägare (37%) genomför alltså mars månads största skattesmitning? Varför det? När ett statligt bolag betalar skatt så flyttas väl pengarna bara mellan olika konton inom samma "koncern", eller hur?

För det tredje skapar detta också en risk för ordentliga traverklamp i Finland. Finska staten (som också är storägare med ca 14 % av bolaget) ser nämligen helt annorlunda på detta återköpserbjudande. De ser nämligen hela återköpssumman (ca 7 euro just nu) som en dividend! Jaha? Och vadådå undrar många? Jo, problemet med dividender är att de beskattas i Finland. Dessutom råkar Teliasonera vara ett officiellt svenskt bolag vilket föranleder en källskatt på 15 %. Källskatter kan inte kvittas mot något och omfattas inte av några som helst avdrag för privatpersoner. Finska staten ökar dessutom på skatten genom att ta ut ytterligare en skatt på kapitalinkomster på hela beloppet. Finländare som säljer sina aktier via detta förmånliga återköpserbjudande, riskerar alltså att skatta bort mer än nyttan!
Finska medborgare ska alltså sälja sina inlösenrätter INNAN 15 MARS och majoriteten av aktieägarena kan se fram emot "hissnande" summor på 4-20 euro i mitten på april. Wow, många kan alltså unna sig en kopp kaffe till påsk! Men var noga med vilket kaffebröd ni väljer. Den posten kan nämligen spräcka kalkylen...

Hur de finska ledamöterna i styrelsen kunde gå med på detta övergår mitt förstånd! Varför kunde inte styrelsen helt enkelt föreslå en aning högre dividend? Men vad vet jag. Jag är ju bara en vanlig bloggare utan ersättning för styrelseuppdrag i dubbelstatliga Teliasonera. Dessutom kanske de finska ledamöterna blev nedröstade av den svenska majoriteten?

onsdag 2 mars 2011

Är det dags nu?

Är det dags för ett nytt krig i mellanöstern? Ingen vågar riktigt säga det rätt ut men det rustas i kulisserna. USA flyttar ett hangarfartyg närmare Libyens kust, Storbritannien förbereder flygförbud över en del av norra Afrika och regimer som ännu inte har drabbats av protesterna är nervösa. Tydligen delas det ut rejält med bidrag till regimtrogna i t.ex. Saudiarabien. Klart att det är nära nu. Men är det läge att bli riktigt försiktig på börsen?

Hotet är förstås att oljepriset ska eskalera till ofantliga nivåer med sanslösa börsras som följd. Vi var redan där och nosade i förra veckan och ifall vi får ett långt avbrott i den globala exporten, kanske vi får se oljepriser som vi inte ens har kunnat drömma mardrömmar om? En förberedelse på peak-oil? Alltså i själva verket en situation som kunde beskrivas som en nyttig läxa för vad som komma skall om ett tiotal år.

I förlängningen har jag svårt att se hur länderna i mellanöstern kunde avbryta sin oljeexport? Oberoende av vilken sorts regering det kommer istället för diktatorn, så kommer denna nya regim att vara precis lika intresserad som tidigare av att oljeexporten flyter på utan problem. De vill nämligen också ha inkomsterna. Därför kommer det säkert att bli oroligt under några veckor, men snart återgår saker och ting till sitt normala. Det kanske blir lite nya namn vi behöver lära oss? Knappast leder detta till att mellanöstern slutar exportera olja. Det gör det så länge de kan, vilket tyvärr inte är så länge till... men det är en annan diskussion!