onsdag 31 mars 2010

Sofia Bank i konkurs

I måndags kom beskedet att Sofia Bank gick konkurs. Det var finansinspektionen som drog in tillståndet, då det saknades tillräckligt med eget kapital. Sofia hade ca 5000 kunder som just nu sitter fastlåsta med sina pengar (totalt 150 Meuro). Givetvis garanteras alla pengar under 50.000 euro, men det kommer att ta tid att få ut dem.

Jag undrar om vi ska se en ny (andra) våg av bankkonkurser? Hittills har vi i Norden varit förskonade från dessa, men dagens extremt låga räntor är det inte lönsamt att bedriva bankverksamhet. Bankerna hotas dessutom av ökade kreditförluster och hårdare regleringar. Har man då inte sparat i ladorna eller om verksamheten redan gick knakigt så kanske allt tippar över ända? Man ska därför kanske vara lite vaksam på riktigt bra ränteerbjudanden? Kauppalehti har uppmärksammat lettiska BigBank som ger 3 % på en 12-månaders deposition (jfr med 12-mån EURIBOR: 1,22 %)! De säger dock själva att de klarar situationen och att de är likvida. Men ryktena går! Kanske vi får se några aktörer kasta in handduken innan midsommar?


Slutligen lite videolänkar från Samuelssons rapport.

Se Michael Lewis tala om sin redan slutsålda bok på CBS 60 minutes.

Se en mycket intressant intervju med George Soros (89 min).

Den här har ni säkert redan sett. Det vore historiens mest omtalade karriärbyte.

tisdag 30 mars 2010

Ny aktie på finska börsen

I fredags noterades Tikkurila på Helsingforsbörsen. Bolaget kom som en aktiedividend ur Kemira, där aktieägarna erhöll en T-aktie för var fjärde K-aktie. Tikkurila är kort och gott målfärger. Tikkurila är också ett bolag inriktad på östeuropa med Ryssland i fokus. Ca 50 % av omsättningen kommer därifrån, resten från Finland och Sverige. Lönsamheten är ok även om marknaden för tillfället är ganska tuff.

Aktiekursen ligger kring 15 euro och det är kanske en aning lägre än kurskorrigeringen i Kemira antydde (16 euro). Hursomhelst är detta en mycket intressant aktie! Lönsamheten förbättras stadigt de kommande åren och ledningen har tidigare varit mycket duktiga på att införliva de förvärv de har gjort på den ryska marknaden. Lägg där till att östeuropeer använder betydligt mindre målarfärg idag, jämfört med oss och tja - gissa vad bolaget tror kommer att hända med den skillnaden?

Det enda som stör mig just nu är priset! Bolaget handlas ca 20 ggr årets vinst och det känns lite väl. Visserligen stöder prognoserna denna värdering, men ni som följer bloggen vet att man aldrig ska lita blint på prognoser! Om man tror att det kommer att ske ett ekonomiskt mirakel i Ryssland inom fem år - då ska man köpa den här aktien nu. Annars kanske man ska vänta tills värderingen blir bättre? Det kan som bekant ske på två olika sätt: Antingen lägre kurs eller bättre lönsamhet....


Redan vid helårsrapporten var jag lite fundersam över kostnadsstrukturen i ÅAB. Nu verkar ledningen också vara det. Igår meddelades att banken ska minska sina kostnader i Finland med 24 tjänster. Det ska även göras en översyn över kostnaderna i Sverige vilket antagligen kommer medföra indragningar även där (min spekulation: det står inte i pressmeddelandet). Detta kan dock inte ha kommit som en överraskning för någon som har läst bokslutet. Vad som däremot är den intressanta frågan är: Med en K/I-tal på 92, räcker dessa besparingsåtgärder?

Det andra som var intressant med pressmeddelandet var att ÅAB ska fokusera på placeringsområdet. Finansiering i all ära med framtidens ÅAB kommer att vara en placeringsbank. Nu har den omläggningen redan varit tongivande i väldigt många år, men nu är den även officiell. Det är också klokt. Finansieringen kommer ÅAB aldrig att kunna konkurrera med, eftersom banken har ca 2 % av finska marknaden. Däremot inom placeringssidan är kompetensen betydligt viktigare och då spelar storleken mindre roll.

måndag 29 mars 2010

Guldet blir till sand?

Håller guldet på att ta slut? Lite nu och då kommer det fram saker som man inte riktigt tror på! Saker som låter lite för allvarligt för att vara sanna. Jag menar, vi har ju myndigheter som utför en regelbunden översyn och vi har proffessionella tjänstemän som har gedigen utbildning och vet vad de håller på med.

Därför hickar man till lite när man Cornucuopia igår länkade allvarliga anklagelser om prispåverkan inom guldhandeln. Kritiken gäller främst att vissa stora aktörer påverkar guldpriset så att många av optionerna faller värdelösa på slutdagen. Det riktigt allvarliga hittar man dock längre ned i diskussionen, då det enligt uppgifter från GATA handlas ca 100 ggr mer än det fysiska guld som bevisligen finns på Londons guldbörs! 100 ggr det guld som alla tror det finns alltså! Oron gäller ifall t.ex. Kina börjar kräva att få betalning i äkta vara istället för i pengar. Det ska, i såna fall, inte dröja länge innan guldet tar slut. Det här låter alldeles för allvarligt för att vara sant. Vi har ju som sagt proffs och myndigheter som ser över detta varje dag. Precis som vi har proffs och myndigheter som såg över den amerikanska bostadsmarknaden...

Sampo starke man visade förra veckan vem som bestämmer i Nordea! Han drev igenom bonus trots hårt motstånd från framförallt svenska staten. Wahlroos berättade i tv-intervjuer att bonus behövs för att locka bra folk och att det är billigare i längden än att höja lönerna.

Personligen är jag positivt inställd till bonus i försäljningsorganisationer. I dessa skulle jag t.o.m. vilja säga att bonus är helt avgörande för verksamheten! Hur är det i Nordea Bank? Ska låneexperter ha bonus beroende på hur mycket de lånar ut? Ska riskkontrollanten ha bonus för att han inte redovisar alla kreditförluster? Ska kontorschefen ha bonus för att folk betalar själva via internet? Ska bankjuristerna ha bonus för att... ja för vadå? Jag vet inte? I många av dessa fall är det ett klart nej, i andra beror det lite på. Tack vare Wahlroos kan iaf alla numera få bonus och då minskar lönebetalningarna för banken... eller?


Det jag stör mig på med (vissa) bonusar, är att de verkar utfalla oberoende hur det går för företaget! Om man är "säljare" och lyckas bra med det så lyckas man oftare ifall det ingår en bonus. Det är ett välkänt faktum som ingen bestrider. Hela iden med bonus är att den ska utfalla när det går bra. Om man är säljare och det går dåligt - då ska också bonusen utebli och lönen endast vara den fasta. Tyvärr verkar det senare vara undantag när det gäller bonus till specifikt företagsledningar. Därför undrar man om de inte kunde kalla bonusen för sitt rätta namn: löneförhöjning. Det kan också vara befogat ifall man arbetar bra, men kanske är svårare att få igenom?

I just Nordeas fall får vi se om detta handlar om "bonus" eller om det egentligen är "löneförhöjningar"?

fredag 26 mars 2010

Fondförvaltarens sju dödssynder!

Den här veckans fredagspaller är egentligen fortsättningen på bloggen Investerings-psykologi. Nu lyfter jag blicken till alla som redan är investerare/placerare/förvaltare. När man väl har kommit igång med en portfölj och klarat de första fällorna, då dyker det upp nya! Klarar man att undvika dessa, då är man på god väg till framgångsrik portföljhantering.

Fondförvaltarens sju dödssynder länkades av Samuelssons rapport och är skriven av analytikerna på Dresdner Kleinworth Wasserstein. Jag kan tycka att författarna driver sina egna teser i denna genomgång och framförallt saknar jag en akademisk äkta källkritik. Således ska man kanske inte ta detta för sanningen, men de har några uppenbart viktiga poänger. Var sig du sköter enbart din eller andra portföljer: Läs och Lär!


Högmod: Övertro på prognoser
Redan Lao Tzu konstaterade på 500 talet f.Kr att "De som har kunskap gör inga prognoser, de som gör prognoser saknar kunskap". 2500 år senare finns det en stor och överväldigande entydig forskning som säger människosläktet helt enkelt inte kan skapa korrekta prognoser. Orsaken är överdriven optimism och för stort självförtroende. Om någon datapunkt är osäker så tror vi oss veta, när vi istället borde försöka ta reda på mer. Trots denna nedslående bevisföring, envisas vi med att producera prognoser. Det har antagligen att göra med det psykologer kallar "förankring". I en osäker situation (som börsvardagen), tar vi till vad som helst för att förankra en nivå som blir vår utgångspunkt. Därför litar vi till prognoser och därför vill vi ha dem.

Man kunde argumentera för att en prognos är bättre än ingenting. Tyvärr är det antagligen sämre. P.g.a. "förankringen" gör prognosen att vi hamnar på vilken irrelevant nivå som helst! En studie gjordes på domare som skulle avgöra längden på ett fängelsestraff. Innan avgörandet, fick de dock en dos av uppenbart irrelavant prognosmakeri i form av summan av två tärningskast! Forskarna hade förstås fifflat med domarna så att ena gruppen fick låga utfall (medel 3), medan andra fick höga (medel 9). Domarna som själva kastade tärningarna var förstås fullständigt medvetna om denna irrelevans. Ändå visade det sig att de som fick låga utfall dömde till i snitt 5,3-månaders fängelse, medan de som fick höga utfall dömde till 7,8 månaders fängelse! Slutsatsen är alltså, genom att göra en prognos förankras vi (omedvetet?) på irrelevant nivå.

Därför är det extremt att viktigt att vi förankrar våra utgångspunkter på något som är ganska stabilt över tiden - som t.ex. dividender. Hirota & Sunder visade t.ex. i experiment att bubblor är mer frekventa när investerare saknar dividender som "ankare". Tänk på det, även om detta års dividender kanske motsäger det?


Frosseri: Mer bolagsinformation är inte bättre!
Vi älskar information och söker ofta mer. Intuitivt tror vi att man får en "edge" om man kan mer än någon annan om ett bolag. På en effektiv marknad kunde dylikt beteende ge överprestation. Problemet är dock välkänt - som jag påpekade i en tidigare blogg - TMI = Too much information!

Vi människor har nämligen begränsad kapacitet att hantera information. Att ha information är förstås mycket bättre än att inte ha någon information, men när vi kommer förbi en viss grundläggande nivå så verkar det som om vi tar ungefär samma beslut. Således blir det ingen större skillnad på en ganska lärd och en allvetande investerare (superdator?). Ytterligare information verkar mest stärka vårt eget självförtroende, något som tyvärr motverkar investeringsprestationen! Således behöver inte kunna allt om en aktie - bara det viktigaste.

Det är t.o.m. så att mer information får oss förvirrade. Det har gjorts otaliga undersökningar där deltagare har fått ett-tre punkter som ska basera deras åsikt om en framtida utveckling av något. I samtliga fall har man med några av deltagarna slängt in extra information. I samtliga fall har det visat sig denna extra information försämrade deltagarnas förmåga att korrekt utvärdera detta. De som fick mindre information hade alltså lika bra och i många fall bättre precision.

Således är det inte viktigast att lära sig allt om de aktier man placerar i. Däremot bör man känna till det viktigaste lära sig använda det på rätt sätt. Vad är då viktigt? Tja, om detta tvistar det lärda...


Vällust: Ansedda företagsbesök = planerad och helt bortkastad tid!
Peter Lynch citeras ofta att han ville göra företagsbesök, för att få en djupare uppfattning om bolaget i fråga. Uppenbarligen har många fondförvaltare tagit fasta på hans böcker och träffar företagsledningar titt som tätt. Är veckovisa företagsbesök verkligen ett kännetecken för god förvaltning? Eller är det egentligen för att förvaltaren ska fördriva tiden med något som får honom att se upptagen ut? Vissa undersökningar menar att företagsbesök i själva verket är helt bortkastad tid!

Ärligt talat, hur många gånger har man efter ett företagsbesök fått en djupare insikt? Ofta kanske man tycker det, men i själva verket har vi bara släppt garden. Om vi var lite tveksamma innan, så är vi antagligen mycket mer positiva efter företagsbesöket. Det finns fem grundläggande problem med företagsbesök.

1. Mer information är inte alltid bättre. Varför öka den redan tunga informationsbördan?
2. Företagsledare tror också att de vet bäst, samtidigt som de har stort självförtroende. De kommer alltså att vara mycket övertygande, inspirerande och mycket positiva om framtiden. Det ger en fondförvaltare betydligt högre självförtroende och det är tyvärr en dålig egenskap för framgångsrika investeringsbeslut.
3. Vi använder dessa besök till att bekräfta våra positiva hypoteser, snarare än att kritiskt testa dem. Vi kanske inte ids ställa den där jobbiga frågan i en grupp av optimister. Det borde vi göra!
4. Vi ser upp till auktoriteter. Företagsledare har ofta en karisma som inspirerar. Det är därför de är företagsledare. Även om det ibland antyds annorlunda, så är förvaltare vanliga människor. Självklart blir de imponerade av en självsäker VD. Då faller vår kanske gard mot säljsnack, vilket sammanfaller med vårt kritiska tänkande...
5. Vi är riktigt dåliga på att avslöja lögner. Står det en mytomanisk VD och berättar hur mycket försäljningen har ökat, då antecknar vi det och höjer vår egen prognos. Väldigt få personer är genomgående duktiga på att hitta lögnare. Därför påverkas vår förvaltarförmåga av företagsbesök ifall ledningen drar valser för oss.

Med andra ord är företagsbesök bortkastade ur ett investerarperspektiv. Om man riktigt skärskådar Peter Lynch så var det sällan företagsledningen han var intresserad av egentligen. Istället såg han huruvida kontoret var modernt eller slitet? Låg huvudkontoret i dyra centrum eller i billiga förorten? Kort sagt, använde ledningen bolaget för att nå personliga mål eller sammanföll ledningens personliga mål med bolagets (och aktieägarnas)? Mycket av denna information kan man faktiskt läsa sig till... även om det kanske inte får förvaltaren att verka lika upptagen!


Avund: Ingen kan pricka botten/toppen (men jag kan!)
Keynes noterade redan på 30-talet att många investere (alla?) försöker agera smartare än alla andra. Vi tycker att flocken agerar dumdristigt, men samtidigt följer vi den åtminstone till viss del. Vi kanske inser att vi har en aktie med bubbel-tendenser, men vi tror samtidigt att vi hinner sälja den innan kraschen kommer - helst dagen innan! Keynes exemplifierade detta beteende genom att organisera en skönhetstävling, där deltagarna (röstarna) inte skulle rösta på sin egen kandidat utan istället föra fram den kandidat de trodde att alla andra skulle rösta på. Första pris gick till den som personligen röstade precis som genomsnittet. Denna tävling blir förstås orimlig då deltagarna måste gissa. Rent konkret tvingas man gissa vad konsensus tror att konsensus ligger.

Detta är förstås en illa dold liknelse med analytikerna inom finansbranschen. Man behöver inte vara med länge innan man ser hur konsensusestimaten är viktiga för den slutliga rekommendationen. Det spelar mindre roll med skuldsättning, dividendhistorik och värdering. Det finns förstås undantag, men för en analytiker verkar det vara viktigt hur kollegerna bedömer samma akties framtid. Alltså är vissa modellportföljer en stor skönhetstävlig av hur analytikerna tror att övriga investerare ska placera kommande året. De borde alltså bedömas därefter och inte ses som intelligenta utdrag av långsiktig potential.

Personligen tycker jag ändå att analyserna kan vara sunda i perioder. Problemet är när vi börjar nå oss toppnivåer. Det är då dessa konsensusestimat och detta följa John-beteende blir ett problem. Det är mycket få analytiker som vågar dra i handbromsen. Visst påpekas det i bisatser att värderingar börjar bli ansträngda, men att direkt avråda från investeringar ser man aldrig. Å andra sidan vill väl ingen bli av med jobbet. En analytikers främsta uppgift är egentligen att hitta köpvärda aktier åt kunden. Att säga "no-case" i två år, antyder att man inte jobbar tillräckligt hårt!

Dessa skönhetstävlingar får dock ganska stora konsekvenser då förvaltare av olika slag ofta följer analytiker eller åtminstone tar stor hänsyn till dessa. Om alla köper en viss aktie är det svårt att stå utanför det racet. Kunder kommer definitivt att fråga varför man t.ex. inte är med och det är inte säkert att de nöjer sig med en ärlig förklaring.

Konsekvensen blir alltså ett massivt följa John-beteende, där förvaltare kanske inte håller med konsensusestimaten, men som ändå agerar därefter. Vi försöker alltså dra nytta av den idiotiska konsensusmassans placeringsbeslut att handla upp våra aktier, samtidigt tror vi att vi kan pricka toppen och sälja före denna konsensusmassas beslut att sälja. Tror någon att detta är en framgångsrik tradingstrategi? Vem är egentligen idioten?

Man ska alltså börja med att pricka sina egna favoriter och håll dem dessa tills man själv tröttnar på dem. Avundas inte dem som deltar i de ständiga "skönhetstävlingarna". I längden går antagligen en egen långsiktig strategi bättre och ofta visar det sig att ditt impopulära bolag helt plötsligt befinner sig mitt i en "skönhetstävling"...



Girighet: Övertrading
Kortsiktigheten breder ut sig och med den spekulationen. 1950 varade det genomsnittliga aktieinnehavet 8 år. Idag är vi nere på 11 månader! Vi talar alla om att vara långsiktiga, men ärligt talat vad är snittlängden på ditt innehav? Ok, vissa är day-traders och även högfrekvenshandeln kunde förklara detta. Även dessa traders har dock ofta en långsiktig portfölj. Vi fokuserar på den.

Problemet med kortsiktighet är att vi alla blir "indexjunkies". En fondförvaltare som varje månad utvärderas mot ett jämförelseindex, kommer förstås att kopiera det i stor utsträckning eftersom det är det enklaste sättet att inte förlora jämförelsen. Den som bara förvaltar sin egen långsiktiga portfölj använder antagligen alldeles för mycket tid åt att titta på den dagliga värdeutvecklingen i den! Istället för att tre gånger om dagen utvärdera innehaven, kanske man tre gånger om dagen ska läsa om andra intressanta aktier. Sen ska man inte investera i alla - mer om det senare.

På företagsnivå har vi också ett stort problem med kortsiktighet. Med alla personaloptioner för ledande befattningshavare förvärras problemet. Undersökningar har visat att t.ex. finanschefer hoppar över långsiktigt lönsamma projekt, om dessa riskerar att dra ned nästa kvartalsvinst (jfrt mot konsensus). För den som inte vet det kan jag meddela att detta inte är ett bra sätt att bygga värde i ekonomisk verksamhet. Däremot är detta ett mycket hälsosamt beteende för kortsiktiga personaloptioner, speciellt om dessa råkar förfalla under nästa kvartal...

Å andra sidan kanske man inte ska kasta sten i glashus. Det finns en undersökning som har testat långsiktighet på allvar. Det visar sig att trots en toppförvaltning så kan man förvänta sig att förvaltaren underpresterar ungefär vart tredje år! Under en 50-års period kommer alltså ca 15 riktigt dåliga år. Dessutom, är det inte ovanligt att en toppförvaltning underpresterar flera år i rad! Tre år i rad var inte ovanligt och t.o.m. åtta raka "skitår" var möjliga. Vilken investerare skulle hålla kvar sin fondförvaltare om denne underpresterade tre år i rad? Inte jag i allafall! Åtta år i rad? Inte en chans!

Kontentan är iaf att kortsiktigheten gör oss till spekulanter istället för investerare. Vi hoppar på aktier utan en vettig analys, samtidigt som vi säljer kvalitetsaktier alldeles för snabbt. Graham hade sin åsikt klar om spekulanter - till slut förlorar man sina pengar! Istället borde vi ägna mer tid åt att hitta kvalitetsaktier som vi kan ha länge. Hittar vi dessa bolag, slipper vi skatta bort en del (som man gör vid trading) samtidigt som vi även om tio år kan glädjas åt starka bolag i portföljen och förhoppningsvis starka (och växande) utdelningar.

Sen kanske man ska ha en mindre tradingportfölj för att inte bli uttråkad. Det är dock en annan diskussion!


Lättja: Investera i alla underbara case
Vi älskar en bra historia! Vi älskar detta så mycket att bra historier är det bästa sättet att få oss att köpa en aktie. Vi gör det nästan alltid!

Egentligen borde vi undersöka verkligheten, se vart den lutar och investera därefter. Tyvärr samlar vi istället in subjektiv information för att stödja vår redan fastslagna hypotes. För att få ihop det drar man till med en bra historia som kopplar informationen till ett köpbeslut. Vi köper drömmen om att aktien/investeringen kommer att bli riktigt bra.

Undersökningar visar att vi ofta agerar på rykten istället för hårdfakta. Detta gör att vår portfölj underpresterar. Investerarna säger ofta själva att de inte agerar så och framförallt att ryktet inte påverkade deras investeringsbeslut. Forskarna har också kommit fram till att ryktet blir "handelsbart" så fort det förklarar aktiens senaste rörelse (inte den långsiktiga)! Således om en aktie har stigit 100 % på ett halvår och sen kommer en rekyl. Ryktas det då om vinstvarning kan vi se många agera på det...

Min favorit i dessa sammanhang var när Dagens Indistri för många år sedan, förklarade en plötslig oljeprisökning med att en tanker inte hade fått lägga till i USA! En enda tanker i ett land som konsumerar 20 miljoner fat om dagen! Tyvärr hann artikeln tas bort innan jag kom mig för att skriva ut den.

Det finns de som säger att vår nuvarande fasination för tillväxtmarknader är precis ett klassiskt fall "historieberättande". Vi har alla köpt historien att BRIC är framtiden investeringsmarknader tack vare deras enorma tillväxt. Detta är visserligen sant, men när man investerar ska man vara väl medveten om att även priset är viktigt. Tyvärr kombineras ofta tillväxtländernas höga tillväxt med en ganska hög värdering. Detta gör att vår avkastning blir sämre. Historiska undersökningar har visat att länder med låg tillväxt faktiskt avkastar bättre än länder med hög tillväxt! Ytterligare en orsak är att tillväxtmarknaderna har perioder av sanslösa ras (-90 %) samtidigt som landets valuta kan bete sig likadant. Detta är katastrof för vår långsiktiga avkastning. Jag säger inte att tillväxtmarknader är en dålig affär, men man ska veta att det inte automatiskt är en bra affär. Man måste beredd på dessa svängningar.

Om man ska gräva djupare i vår naivitet gällande historier, så kan man gå tillbaka till 1600-talets filsofer - Descartes och Spinoza. Descartes menade att vi tar in alla nya förslag och ideer, för att efter mer eller mindre tankeverksamhet förstå dem och sedan fastställer vi deras sanningshalt. Detta stämmer väl överens med hur vi anser oss arbeta. Spinoza däremot, menade vi måste tro att något var sant för att vi skulle förstå det! Således är vår hjärna förprogrammerad på att ta in (bra) historier. Detta förklarar varför analytiker/mäklare och förstås förvaltare älskar en bra aktiehistoria - en bra tradingide!

Med denna (nya?) kunskap måste vi alltså inse att allt som vi förstår kanske inte är sant. Vi ska inte nöja oss med att förstå, utan vi ska pressa oss ett steg till och kritiskt testa det vi precis har lärt oss. När man gör detta är det viktigt att man inte blir störd. Undersökningar har visat att folk som blir distraherade när de ska utföra detta viktiga andra steg - aldrig riktigt kommer igång med det! Detta är också förklaringen till att vi sällan ser denna process i verkligheten! Således ska man helst stänga av skärmen, koppla bort telefonen och sätta sig ner för en kritisk granskning. Detta är förstås svårt att göra på jobbet och då kan man t.ex. göra utvärderingen hemma på kvällen. Alternativt kan man också skriva ned resultatet i en blogg...


Vrede: Ensam förvaltare är stark, ett förvaltarteam är sämre!
En framgångsrik förvaltning kan sammanfattas med två ordspråk: "Ensam är stark" och "för många kockar gör en sämre soppa". Orsaken är att gruppvisa beslut ofta leder till kompromisser, samtidigt som gruppdynamiken förstärker problem.

När man samlar en grupp människor för att ta ett gemensamt beslut, bygger man också upp ett antal potentiella problem. Vi hoppas förstås att en grupp ska vara ett enda stort gemensamt allvetande (20 ögon bättre än två), men i verkligheten kommer inte alla åsikter fram. Ibland kommer inte ens de viktigaste åsikterna fram.

I verkligheten får tongivande personer i gruppen alldeles för stor vikt. Åsikter som går isär med denna "konsensus" får inte samma tyngdpunkt, även om de kanske är korrekta. Det krävs också en övermänniska för att i ett rum med 19 experter, ställa sig upp och argumentera varför de andra har fel! Eller en som är väldigt arg på sina kolleger! Tänk att upprepa detta varje vecka i två år! Inte undra på att ensamme Michael Burry hittade problemen med subprime, när ingen annan verkade göra det.

En grupp lider också av all information inte delas, vilket framförallt drabbar negativ info. En undersökning testade grupper som skulle anställa en hypotetisk ny medarbetare, utav tre sökande. Undersökningen riggades så att en kandidat var klart mest kompetent. De enskilda gruppmedlemmarna hade bara delar av kandidaternas information, men grupperna var sammansatta så att "gruppen" hade hela bilden. Resultatet var skrämmande men typiskt. Sällan lyckades grupperna anställa den mest kompetenta kandidaten. Ändå tog de ett bra beslut! Orsaken var att gruppmedlemmarna helt enkelt inte lyckades förmedla all information. Istället höjdes vinnaren till skyarna av positiv information, medan negativ info förtrycktes. Motsatt gällde de förlorande kandidaterna. Baserat på den informationen gruppen diskuterade, blev beslutet bra! Således, diskussionen anpassades så att det passade konsensus istället för komma med ytterligare kritik. Man vill helt enkelt inte verka dum, när andra är säkra på sin sak. Det är förödande för slutresultatet.

Ett annat stort problem med gruppbeslut är att deltagarna också får - ånej - större självförtroende! Detta investeringens nemisis, kommer även om man egentligen inte är helt överens med gruppens åsikter. De första åsikterna som förs fram i en gruppdiskussion, är ofta de som blir allenarådande. Efter det är man på konsensus-motorvägen och det kan vara långt till nästa avfart! När gruppmedlemmarna sedan ska ut i verkligheten, så agerar man med gruppens beslut i ryggen. Således är man ännu mindre vaksam på händelser och den viktiga kritiken är helt bortspolad.


Sammanfattning
Jag tror att man bäst sammanfattar denna text i punktform.

- Försök tona ner prognoser. Det finns ingen som vet hur det här året slutar.

- Försök att hitta rätt information, istället för all information. "Less is more".

- Företagsbesök kan vara bortkastad tid.

- Du har inte heller perfekt timing.

- Trading är kul, men långsiktiga investeringar är lönsamma.

- Tro inte på allt du läser.

- Ensam är stark

- Skaffa dig ett liv utanför börsen

Den sista punkten var min egen! Trevlig helg

torsdag 25 mars 2010

Största förändring: Aktiestocken!

Rederi Ab Eckerö helår
Omsättning: 214,1 Meur (220,9)
Resultat före skatt: 9,9 Meur (5,3)
EPS: 3,48 euro (1,78 eller 2,13 med nya antalet aktier)
ROE: 9,0 % (5,9%)
Gearing: 151 % (184%)
Utdelning: 1,50 euro (0,50)

Rederi Ab Eckerö är ett åländskt aktiebolag som inte är noterat på någon börs. Det finns dock en lokal handel med bolagets aktier och kursen är ca 35 euro, vilket ger ett marknadsvärde på ca 70 Meuro. Ägandet är ganska spritt, det finns ca 10.000 aktieägare. Med det stora antalet aktieägare i minnet är det dock anmärkningsvärt att bolaget uppenbarligen har (eller ska?) makulera ca 20 % av aktiestocken utan att detta har meddelats ännu! Enligt hemsidan har 398.496 aktier har försvunnit under 2009, vilket exakt motsvarar de aktier som dotterbolaget Birka Lines hade. Konsekvensen blir förstås att nuvarande ägare blir större ägare. T.ex. största ägaren Rederi Ab Skärgårdstrafik ökar sin ägarandel från 8,97 % till 10,75 %. Jag hoppas det kommer mer info om detta i kallelsen till bolagsstämman.

Om man återgår till rapporten så ser den ganska bra ut. Resultatet ökar jämfört med fjolåret, trots minskad omsättning. Lönsamheten förbättras och dividenden höjs. Kassaflödet från den operativa verksamheten är rejält positivt (26,5 Meuro) och de har utnyttjat detta till att amortera ner skulderna kraftigt. Fortfarande har dock Eckerö ett berg av skulder och nettoskuldsättningen på 151 % gör att de inte kan vara offensiva just nu. Annars kanske de kunde vara med och bjuda på skrovet av Viking Lines "ADCC"?

Resultatet har blivit bättre främst p.g.a. "lyckliga omständigheter". Bl.a. har man ändrat avskrivningstiden (förlängt den) för fartygen vilket ger ett positivt resultat på 2,7 Meuro! Bolaget talar om att de gått till "branschpraxis" vad det nu är? Viking skriver av båtarna på 25 år - Tallink på 50 år. Det andra som hjälper resultatet är det låga ränteläget, vilket ger ett ca 3,5 Meuro bättre finansnetto. Resultatförbättringen på 4,7 Meuro förklaras alltså till stor del av detta.

Det mest intressanta är kanske att dividenden höjs rejält, vilket kunde tala för en enastående optimism om framtiden. Detta kan dock ha att göra med de pågående skattediskussionerna i Finland, där man planerar ta bort skattefriheten för onoterade aktiebolag (upp till 90.000 euro idag). Dessa ska jämställas med börsbolag. Om detta blir verklighet kommer framtida dividender att bli beskattade. Alltså är det läge för onoterade bolag att dela ut så mycket man bara hinner de kommande åren...

UPM-Kymmenes VD var mycket optimistisk på bolagsstämman i veckan. Efterfrågan har på cellulosa har stärkts och även priserna har letat sig uppåt. Detta bådar mycket gott för skogsbolagets framtid. Det enda som ger lite smolk i bägaren är att vi har hört detta tidigare! Kanske det ändå är annorlunda denna gång?

onsdag 24 mars 2010

En dividendstudie i rött!

Det finns knappast någon som har missat de furstliga utdelningar som regnar över aktieägarna denna vår. Undertecknad är förstås aningen förvånad, eftersom fjolårets resultat var rätt svaga. Ännu en bra bit in i februari trodde jag på sänkta dividender (YoY) i de flesta bolag, men ack så fel jag hade! Denna oväntade dividendhysteri fick mig att titta lite närmare på de 125 finska börsbolagen - en dividendstudie i rött. Namnet kommer från det att jag tror att detta kan sluta med blod för vissa bolag.
Tyvärr har jag inte samma tillgång till data på svenska börsen, så den som har det får gärna komplettera med motsvarande analys. Har man rätt rådata tar det inte sååå länge...

Jag vet inte riktigt vad som hände i styrelserummen under januari? Antingen har deras kristallkulor visat en gyllene framtid eller så har de fallit för grupptrycket! Någon annan rimlig förklaring kan jag inte hitta. Om värsta konkurrenten vågar dela ut 80 % av vinsten, så måste man själv matcha det för att inte mista börsens förtroende. Vågar ni så vågar vi! Grupptryck i megaformat? Alternativt ser bolagen faktiskt rejält bättre tider. Det är dock lite förvånande eftersom de inte uppvisar detta självförtroende i prognoserna? Senast denna vecka talade t.ex. Konecranes om att de inte ser någon vändning i efterfrågan, utan att de fortsätter verka på en mycket svag marknad. Det hindrar ändå inte Konecranes styrelse att imorgon dela ut 89 % av fjolårets nettovinst!

Faktum är att om man har 1 aktie av alla de finska börsbolagen så fick man en "total EPS" på 21,43 euro under 2009. Därför är det aningen förvånande att samma portfölj ger en (brutto) dividend på hela 33,36 euro - alltså 55 % mer! Då har jag exkluderat eventuella A-aktier. Hur är detta möjligt? I början på 2009 var ALLA överens om att vi upplevde den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Hur kan vi ett år senare ha en vanligtvis försiktig börs som delar ut hälften mer än vad den tjänar? Visserligen kanske vi beskådar en stark underliggande optimism, men ärligt talat är detta inte hållbart. I längden måste utdelningen vara en del av resultatet - inte tvärtom!

Av de finska 125 noterade bolagen, delar 37 st ut hela eller mer än nettovinsten. Inredningsföretaget Martela är värst med ett rapporterat EPS på 0,03 euro, men en utdelning på 0,45! Det är 15 ggr högre, trots att omsättningen sjönk med över 30 %! Ok, de har en stark balans och positivt kassaflöde, men detta är antingen ett bevis på solid framtidstro eller ägare i behov av pengar? Prognosen säger ungefär att den låga efterfrågan fortsättningsvis kommer att tynga omsättning och resultat under 2010. Officiellt ser vi alltså ingen större optimism! Gissa vilken orsak jag skulle satsa på?

Personligen tycker jag också att ett positivt resultat är en förutsättning för dividend. Det finns 17 bolag på finska börsen som tycker annorlunda! Värst är kanske Rautaruukki som trots en rapporterad EPS på -1,97 euro delar ut 0,45 euro. Då har ändå aktieägarna blivit furstligt belönade de senaste 5 åren. Kanske de är positiva om framtiden då? Vi ser på prognosen: Rautaruukki tror att omsättningen ska öka med 15-20 % YoY, samtidigt som resultatet ska bli positivt. Ok, nemas problemas! Lite längre ned i rapporten skriver dock VD att "de ser ingen snabb återhämtning av marknaden"! Har alltså Rautaruukki (också) betalat ut en stor dividend på förhoppningen om bättre tider under 2010? Hoppas verkligen inte det.

Nu ska jag inte dra alla finska börsbolag över samma kam. Det finns faktiskt 39 bolag som inte delar ut någon dividend. Av dessa finns 8 bolag som faktiskt gör vinst, men av olika anledningar ändå väljer att hålla kassa inom koncernen. Lemminkäinen sticker väl ut med ett rapporterat EPS på 1,64 euro. De har dock kartellböter på gång, så där behövs det stor kassa...

Det finns också 40 bolag som delar ut 25-80 % av EPS. Det måste anses klokt, även om det också är i högsta laget. Att kvoten ökar kan förstås vara ett bevis på att bolagen är mycket optimistiska om 2010 (vilket några faktiskt är). Alternativt har de också fallit för grupptrycket? Det vet vi först nästa år.

Om man ska jämföra med historien så är det vara intressant att se hur årets utdelningskvot (dividend/EPS) står sig i förhållande till tidigare år. Därför tog jag snittkvoten för 2004-08 och jämförde det med 2009. Det visar sig att 18 bolag upprätthåller samma kvot eller höjer den 2009 med "bara" 25 % vilket jag tog som maxgränsen till en "naturlig" höjning. Ytterligare 22 bolag sänker sin kvot. Dessa skulle jag villa ge det nya epitetet "kloka bolag". I andra ändan av spektret finns det 30 bolag som ökar sin utdelningskvot med mer än 25 % (Martela 42ggr!), förutom de 17 bolag som delar ut trots förlust. Dessa skulle jag vilja kalla... "kanske inte så kloka bolag".

Nu finns det lite att anmärka på den historiska kvoten. Jämförelsen störs av att vissa bolag har delat ut extremt mycket vissa år, samtidigt som andra bolag har gett hela koncerndivisioner i aktiedividend. T.ex. Kone delade ut Cargotec 2005. Tar man bort det så stiger relationen till från 0,96 till 1,18. Kone ökar alltså sin kvot med 18 %, trots att man dubblade dividenden pga jubileumsåret. Min personliga (och positivt subjektiva) tolkning av detta är att Kone har möjlighet att bli en mycket bra dividendbetalare i framtiden...

Om man slutligen ska få en glimt av framtiden så vill man som aktieägare gärna se att årets dividendregn fortsätter nästa år (och nästa och nästa och... osv). Därför kan det vara intressant att se vilka bolag av de som bara ökar sin utdelningskvot med max 25 %, som samtidigt har den högsta direktavkastningen. Varsågod, här är de 10 bästa finska bolagen på den listan:

Norvestia 6,7 %
Wärtsilä 6,2 %
Elisa 5,8 %
Orion 5,8 %
Fortum 5,2 %
Sanoma 5,1 %
Ilkka-Yhtymä 5,0 %
Fiskars 4,9 %
Huhtamäki 4,4 %
KONE 4,3 %

Observera dock att årets dividend redan är avskild för en del av dessa bolag.
Jag har också exkluderat både Alma Media (5,4%) och UPM-Kymmene (5,0%) för att de delar ut mer än årets rapporterade vinst. Som jag skrev tidigare, i längden måste dividenden vara en del av resultatet och inte tvärtom! Annars slutar denna dividendfest med blod för aktieägarna. Undvik det. Gör en dividendstudie i rött på din portfölj innan påsk...

måndag 22 mars 2010

Läckage vid Talvivaaras gruva!

Talvivaara stoppade sin produktion tillfälligt förra veckan, pga ett läckage vid gruvan. Pressmeddelandet är mycket kortfattad och beskrev ett läckage av gips! För att minimera spridningen stoppade bolaget tillfälligt produktionen, medan de undersökte läckan närmare. Aktien dök 10 % på en minut när detta presenterades, men återhämtade ungefär halva fallet tills börsens stängning. Ingen verkar vara orolig över detta och med tanke på att Talvivaara fortfarande är ett projekt så är dylikt inte oväntat. I fredags steg kursen vidare.

Samtalsämnet just nu är "exit strategies". Centralbankerna nämner dessa så fort de har en möjlighet och det är inte oklart för någon att de vill börja agera med räntehöjningarna. Frågan är kan de göra det? Vi har uppenbarligen en mycket bättre ekonomi just nu, jämfört med för ett år sedan. Tsunamin av konkurser har uteblivit, liksom att staterna skulle ha tagit över de stora bankerna. Nu hjälper förstås staterna till med likviditet till banksystemet, men i grunden har vi en bättre situation.

Ändå är det mycket snack och lite verkstad med räntehöjningarna! Beror det månne på att centralbankerna inte kan höja räntorna just nu? Detta skulle nämligen riskera den spirande ekonomin? "De gröna skott" som nu utvecklas har inte fått bark än. Frågan är när det händer? I höst?

Kontentan av mitt resonemang är att vi kanske får dras med låga räntor längre än någon tror! I somras talade alla om högre räntor nu i vår! Nu talar alla om högre räntor vid årsskiftet! Vad talar vi om vid årsskiftet? Ok, vi har kanske högre räntor men ärligt talar så skulle en räntehöjning på 50 % bara ge en ränta på strax under 2 %! Det är fortfarande en mycket låg ränta och något som talar för aktier...

fredag 19 mars 2010

Europas bästa börs...

...hittar man i Helsingfors enligt Euroland.com. Åtminstone i år och åtminstone per igår! Helsingfors har upp 14,8 %, precis före Island (+13%) och Köpenhamn (+12,4%). Inte ens Moskvabörsen (+8,2%) matchar denna utveckling. Orsaken till rusningen är förstås Nokia som har piggnat i och får rejält höjda rekommendationer från höger och vänster. De stora bolagen Fortum och skogsbolagen hjälper också till med indexutvecklingen. Som de 2,5 första månaderna på året går, så går resten av året eller hur var det där ordspråket nu igen? Ett sak är iallafall säkert, denna vår skulle man inte ha gått över ån efter vatten...

Kemira föll handlöst i onsdags, men aktieägare behöver inte frukta. Bolagsstämman i tisdags beslöt nämligen att avskilja Tikkurila (målfärger). Denna kommer att tilldelas aktieägarna i slutet på nästa vecka och den 29 mars inleds börshandeln med aktien. Tikkurila är förstås en intressant del av Kemira och beroende på kursen kanske man ska titta närmare på den?

torsdag 18 mars 2010

Wiikly update

Viking Q1
Omsättning: 104,8 Meur (103,5)
Resultat före skatt: -6,2 Meur (-2,0)
EPS: -0,42 euro (-0,15)
Gearing: 37,8 % (57,5%)

Man måste väl börja med att konstatera det självklara: Vikings Q1 hör till de svagaste under året. Det är egentligen bara maj-sep som bolaget tjänar pengar. Vinterhalvåret går ut mest ut på att förbereda sig på sommaren. Nu är det kanske lite oroväckande att förlusten tredubblas (YoY). Bolaget menar att dock att det svåra isläget (vilket höjer bränsleförbrukningen) och högre oljepris är den stora förklaringen till resultatförsämringen. Bränslekostnaderna har också ökat med 36 % och förklarar en hel del av resultatförsämringen.

Positivt är att Viking förstärker sin marknadsandel på nästan alla linjer. Detta trots att totalmarknaden minskar! Det är ett kvalitetstecken, även om jag förstås är lite partisk i detta sammanhang. Skuldsättningen minskar, men det beror främst på att Viking har sagt upp byggnadskontraktet med sitt spanska varv. I samband med detta återkräver Viking 39 Meuro i förskottsbetalningar.

Det mest intressanta med Viking hittar vi dock i kontakterna med varven! Viking ska den inom några månader berätta vilket (vilka?) varv som ska få bygga de två nya fartygen till linjen Stockholm-Åbo. Detta är en beställning på ca en halv miljard euro och naturligtvis har Viking ett ypperligt förhandlingsläge. Varven skriker efter jobb just nu. Dessutom har Viking sagt upp kontraktet på nya ADCC (Kapellskär-Mariehamn) som skulle ha byggt klart i Spanien. Knappt hade pressmeddelandet landat innan ledningen antydde att de förhandlar om skrovet... och vilket varv som kunde bygga klart ADCC! De kanske sparar en rejäl slant på detta förfarande?

Går man på det viktigaste är kanske Viking ändå inte så intressant som placering. Aktien handlas just nu ca 40 ggr fjolårets vinst! Med obefintlig tillväxt och en direktavkastning under 2 % så är det lite svårt att motivera. Dessutom ger årets prognos vid handen att resultatet kommer att försämras i år p.g.a. de planerade nya fartygen. Som jag sagt tidigare, Viking-aktier bör allra helst införlivas i portföljen via arv...

Kone är i blåsväder igen. För några år sedan dömdes bolaget i en europeisk kartellhärva och böterna blev kännbara! Nu har några österrikiska kommuner lämnat in en stämningsansökan ånyo. Totalkravet uppgår till 108 Meuro och enligt Kone saknar dessa anklagelser grund. Jag har inte riktigt förstått vad som är problemet, men ser väl ingen direkt anledning att kasta ut Kone ur favoritbolagsportföljen - än...


Sampo vill skapa en nordisk superbank enligt Afv.se. Sampo är som bekant största ägare i Nordea och Wahlroos har tidigare talat sig varm för diverse strukturaffärer. Nu verkar det dock som om fokuset har ändrat en aning. Tidigare ville Wahlroos stycka och sälja Nordea i mindre delar. Nu verkar det snarare som om Nordea ska vara den förvärvande banken.

Wahlroos medger att Swedbank kan vara aktuellt och enligt honom har det räknats "många gånger" på Swedbank. Han understryker också att skapandet av en superbank inte kommer att ske innan finanskrisen har blåst förbi. Med Wahlroos innebär detta att superbanken kan skapas innan sommarn! Han brukar nämligen vara betydligt längre kommen än han säger officiellt...

Sampo har också sagt att If är till salu - till rätt pris. Det priset är 85 miljarder kr eller ca 8,7 miljarder euro. Om de får det så har Sampo igen gjort en riktigt bra affär. Bankverksamheten såldes till Danske Bank för en idag astronomisk summa. När det gäller Wahlroos ska man inte hålla något för omöjligt. Karln vet definitivt hur man gör affärer.

fredag 12 mars 2010

Ångesten över att kanske ha rätt?

Den här veckans fredagspaller ska handla om pessimisterna. Det finns faktiskt personer som är ganska pessimistiska om framtiden just nu trots att vi uppenbarligen har en ekonomi som lever, en börs som flyger och en arbetslöshet som visserligen ligger på höga 10 % men fortfarande är långt ifrån 1930-talets 25-30 %. Pessimisterna får ta mycket skit nu. Även om man själv är optimist så kanske man ska vila lite på hanen. Pessimisterna kan nämligen fortfarande få rätt - till slut!

Många är idag ense om att vi har stora ekonomiska utmaningar framför oss. Ingen myndighet vill förstås medge detta öppet, men i kulisserna diskuteras problemen. Utmaningen ligger i att vi i västvärlden har en skuldsättning som vi inte har sett tidigare i historien. 100 % av BNP borde det vara ett tak, men faktum är att majoriteten av de utvecklade ekonomierna kommer att ligga där inom några år! Att länder ökar sina budgetunderskott i dåliga tider är egentligen inget konstigt. Problemet denna gång är att vi redan börjar på en ganska hög skuldnivå. Finland som är bäst inom EMU ligger redan på ca 60 %, Grekland ligger på 130 %. Det värsta är att vi inte riktigt vet var det slutar.

Vi har förstås extremt låga räntor, vilket förstås underlättar situationen. Detta historiskt, extremt låga ränteläget underlättar så mycket att skuldsättningen inte anses vara ett akut problem idagsläget, men utan myndigheternas enorma stimulansåtgärder vore dessa skuldsättningar ett jätteproblem. En räntehöjning från 2 % till 5 % vore katastrof för vissa länder. Om landet har en skuldsättning på 100 % av BNP så ökar räntekostnaderna med 3 % av BNP! Har man en budget i balans, hamnar man helt plötsligt i botten av EMU-kriteriet! Man ska också minnas att få länder har sin budget i balans just nu...

Och ångesten? Ångesten är att även om vi inte har tidsplanen klar för oss, så är detta ett problem som måste lösas inom några år. Det finns ingen överstatlig, global (och rik) organisation som kommer att lösa skulderna åt oss. Detta kommer att innebära lägre konsumtion i framtiden, när staterna blir tvungna att höja skatterna och minska på offentliga utgifterna. Det kommer att dämpa BNP-tillväxten i framtiden. Frågan är väl bara hur bra ekonomin klarar detta? Om BNP minskar från +6 % tillväxt till +2 %, så är det kanske inte så farligt. Problemet är att BNP tillväxten redan ligger på ca 1,5 %, så t.ex. minus fyra procentenheter innebär en kraftig lågkonjunktur. I det ljuset är dagens skuldsättning inte så rolig längre. Ångesten är att veta att detta kan hända inom några år!

Tidsplanen kan dock dröja. Finansblogg länkade till Michael Lewis senaste alster. ML har hittat hedgefondförvaltaren Michael Burry som 2003 tyckte att den amerikanska bolånemarknaden betedde sig aningen underligt. Han undersökte marknaden närmare och 2005 var han helt övertygad om att marknaden skulle krascha. Han började förbereda sig för det och han lyckades förstås - till slut. Ni kan läsa den intressanta historien på länken, men min poäng är att det tog fyra långa år från det att han såg bubblan tills det att den sprack (2007). Fyra år! Så den som hackar på pessimisterna eftersom de har haft fel det senaste året kanske ska avvakta lite innan man tar till allvarliga idiotförklaringar.

Fast man vet ju aldrig. Jag skrev i rubriken "ångesten över att kanske ha rätt". Pessimisterna kan faktiskt ha fel också. Under 2003-2007 gick marknaden helt emot hedgefondförvaltarens korrekta prognos. Det gick att tjäna stora summor på bolånemarknaden. Börsen fullkomligt flög. Det är mycket svårt att stå utanför en sådan hausse-marknad, samtidigt som man får ta en hel del tråkiga kommentarer. Kunder kanske lämnar en p.g.a. ens "idiotiska strategi". Är man inte sin egen chef, så får man garanterat sparken!

Vi har en liknande sitation nu. Kanske skuldsättning på 200 % av BNP (Japan) inte är så farligt? Kanske alla länder behöver ha lite skulder för att medborgarna ska få ett vettigt liv? Kanske sparsamhet är föråldrat? Kanske det verkligen är annorlunda den här gången? Kanske man borde belåna huset och satsa allt på börsen. Kanske inte ändå? Känn ångesten över att kanske få rätt...

torsdag 11 mars 2010

ACTAdig

ÅAB har stött på oväntade (?) problem i det västra segertåget. Grupptalan mot ACTA har beslutat sig för att inleda en rättsprocess mot ÅAB som tog över Kaupthing Sverige. De menar att ÅAB ska betala för att Kaupthing sålde en värdelös produkt, med risker inkluderade som enligt GmA undanhölls kunden. Enligt deras advokater förstod inte kunderna att de samtidigt tog ett lån som i många fall var betydligt större än det kapital kunden investerade. På hemsidan finns det exempel på en som har investerat 60.000 SEK av egna pengar, men samtidigt fått 300.000 SEK tillskjutet via ett lån från Kaupthing Sverige. Hur denna kunde missa att det ingick en lånebetalning låter helt otroligt! Antingen väldigt naivt eller väldigt tveksam försäljning. Rätten avgör vilket.

Enligt uppgift ska ÅAB stämmas på 160 MSEK vilket förstås är ganska mycket även för ÅAB. ÅAB:s VD säger att stämningen är nonsens och att de inte har något att komma med. Enligt honom ingick inte krediterna i köpet och ansvaret ska således sökas på Island! No case med andra ord. Vad som talar emot detta är att Kaupthing Sverige så sent som 11.2.2010 försökte hitta en förlikning. Kanske det finns ett case trots allt?


Clas Ohlson Q3
Omsättning: 1817 Mkr (1539) siffrorna redan presenterade
Resultat före skatt: 289,2 Mkr (240,2) 312e
EPS: 3,32 kr (2,68)
ROE: 29,7 % (senaste helår: 24,4%)
Gearing: -0,2 % (17,8%)

Ett av mina favoritbolag Clas Ohlson var sämre än de högt ställda förväntningarna. Resultatet pressas av valutaeffekter och högre försäljningskostnader i Storbrittannien. Dessutom var februari-försäljningen svagare än väntat. Lönsamheten är ändå bra och tillväxten finns där. De erkänner visserligen att tiden för att nå break-even i Storbrittannien är betydligt längre än i Norden. Det är alltså ett sätt att meddela lägre framtida marginaler...

Ser man till balansen så håller den på att återfå sin forna styrka. Det amorteras flitigt och Clas Ohlson är numera nettoskuldfritt, även om det fortfarande finns räntebärande skulder. Kassaflödet ökar och håller en bra takt. Det är alltså ingen fara för höstens utdelning.

Placera.nu tycker ändå man ska vänta med sin investering i Clas. Vänta på mars-försäljningen. För min del ser jag stor framtida potential. Prognosen talar om potential att expandera konceptet till flera länder i Europa och de talar t.o.m. "att etablering på nya marknader (för närvarande Storbrittannien) kommer att belasta rörelsemarginalen med upp till 2-3 procentenheter". Med andra ord finns det konkreta planer på en större Europa-etablering. Har man tillräckligt lång sikt ska man alltså inte hänga upp sig på säsongsmässigt svaga försäljningssiffror. Klart värderingen är hög, men ibland är höga värderingar befogade...


Finland genomgår just nu en strejk-hysteri. Hamnarbetare i de stora exporthamnarna lastar inte varor åt exportindustrin. Stora Enso beräknar att detta kostar dem tre miljoner euro/dag, Outokumpu talar om 1 Meuro/dag! UPM, M-real, Rautaruukki, Kemira och övriga exportindustrier har inte nämnt något men självklart kommer detta att påverka Q1-resulateten. Idag kanske kemiindustrin börjar strejka, vilket drabbat Kemira. Universiteten skulle också strejka, men den avblåstes. De svenska fartygsbefälen ska eventuellt börja strejka vid påsk, vilket kommer att påverka Viking Line (Eckerö). Nu väntar vi bara på pappersarbetarna och isbrytarna...

Fredliga finska industriarbetare har alltså blivit på krigsstigen med arbetsgivarna. Jag vet inte vem som har rätt eller fel, men det blir lite underligt om vi ska riskera den bräckliga ekonomiska återhämtningen pga strejker. Ska man ge grekerna något så har de iallafall ett skäl. Kraftigt sänkt lön och utebliven semester skulle irritera vem som helst. Att hamnarbetare vill ha ett eget avtal utanför facket känns inte lika angeläget...

tisdag 9 mars 2010

Några frågor?

Det var ett tag sen nu. Nästan två veckor utan ett enda inlägg! Lugn, jag är vid livet och jag har inte tappat motivationen. Det har varit lite mycket på jobbet, på hemmaplan och däremellan! Ifall någon har missat det så kan jag berätta att vi har haft rapportdags - HELÅRSRAPPORTDAGS! Jag har läst (skummat) kanske 80-100 rapporter. Siffror och VD-ord står snart ut genom öronen. Givetvis har det hittas både intressanta saker och besvikelser. Skulle ändå säga att det positiva överväger. Vilka enorma dividender aktieägarna får i år! Antingen beskådar vi århundradets "chicken race" (vi vågar också dela ut 80-100 % av vinsten) eller så ser faktiskt företagen redan de bättre tiderna? Vem hade trott det för ett år sedan?

Även på hemmaplan har det varit full fart. Vid julen var det ett vanligt rum som fixades - nu är siktet inställt på badrum + bastu. Även om jag hantverkare gör det svåra arbetet, är det ändå en hel del som ska ordnas för att de ska kunna göra sitt. Det har blivit några långa kvällar, samtidigt som telefonen går varm på dagarna. Jisses vad jag ser fram emot framtida fredagkvällar som avnjutes med het bastu och en kall öl. Äkta finskt fredagsmys!

Det om det. Såhär efter rapportperioden har jag fortfarande några frågor som jag tror kommer att få sitt svar innan midsommar.

Hur lågt kan EUR sjunka? Grekerna kanske har interna problem men de har iallafall lyckats få välden att anse både USD och SEK som mer stabila valutor än EUR. Visserligen har de fått hjälp av övriga PIIS-länder, men detta är nästa en bragd. Som euro-investerare undrar man förstås över värdet på euron. Får vi se 8,90 mot SEK och 1,00 mot USD ifall fokus riktas mot Spanien?

När ska räntorna börja stiga? 12-månaders EURIBOR har parkerat på 1,25 % i snart tio månader! I somras talade prognoserna om att vi nu skulle ha ca dubbelt högre ränta våren 2010. Nu är det snart vår och prognoserna om att vi runt årsskiftet kommer att nå dessa nivåer... Ingen vet alltså! Under tiden ska pengarna avkasta och då är det börsen och dividendbolag som gäller.

Vad händer efter dividenderna? Just nu verkar hela världen köra dividend-racet. Fokus ligger på de som betalar bäst dividender (med all rätt). Vad händer sen? Vi kommer säkert att få en "maj-oro", följt av en "juni-oro" som upprepas varje månad fram till oktober. Får alla stora skälvan och toksäljer för att bevara de underbart vackra vinster börsen har spekulerat fram åt en det senaste året? Eller har "köp- och behåll-strategin" fått fotfäste? Jag är skeptisk...