Efter en längre tids uppehåll, återkommer fredagspallret med ett aktuellt ämne. Idag ska jag "pallra" om hedging, dvs när man försöker säkra värdet på sin portfölj. Inte direkt hur man hedgar (det vet de flesta) utan snarare om vad man ska tänka på i olika situationer. Även hedgar innehåller risker och ibland kan man tro att man har hedgat, när man i själva verket bara ändrat riskbilden! "Ur askan i elden" för att citera ett klassiskt ordspråk. Mycket av dessa tankar kommer från John Mauldins nyhetsbrev, givetvis kompletterat med mina egna.
Värdesäkring är synnerligen aktuellt just nu när det blåser snålt och nyheterna rapporterar från EU-toppmöten med nervösa politiker. I dessa stunder kan det vara svårt att vara en långsiktig aktieägare. Därför börjar många investerare fundera på mer stabila alternativ. Tyvärr finns det inga riskfria placeringar som avkastar 5 % över inflationen, så därför tvingas man ofta bege sig till nya jaktmarker. Ofta innebär detta att man hamnar utanför sitt kompetensområde. Redan här borde en varningslampa tändas och denna lampa bör observeras av investeraren. Problemet är att man stöter på nya risker, risker som man inte tänker på förrän det är för sent!
Eftersom majoriteten av investerarna i huvudsak är allokerade mot aktier för att öka sin avkastning, innebär det att man hedgar med andra placeringsslag. Den naturliga hedgen är förstås kontot, men med 0 % ränta är det förstås inte så roligt att ligga med sina "miljoner" där. Vad gör man istället? Råvaror, obligationer, fastigheter, valutor eller optioner har hamnat i blickfånget det senaste året. Dessa har verkligen låg korrelation med börsen och tankegången är helt rätt. Man måste bara vara uppmärksam på riskerna när man investerar i dessa tillgångar. Även om de ibland är mer stabila än börsen, så är de inte heller utan risk.
Råvaror är förstås en klassisk hedge och då framförallt guld även om jag är lite tveksam. Personligen tror jag att de stigande råvarupriserna beror på samma sak om de stigande börserna, nämligen de mycket låga räntorna och tillgången på billiga pengar. När det saknas alternativ, så söker sig kapitalet till den bästa avkastningen i förhållande till den upplevda risken. Då råvarorna har stigit kraftigt, är det naturligt att dessa uppfattas som lågrisk. Vem skulle låta bli att placera i något som har stigit 70 % på ett år, med pengar som kostar 0,5 % i ränta?
Ok, man köper några kilo guld då tänker man. Ett kilo guld kostar ca 30.000 euro (312.000 kr)! Där försvinner nog många potentiella köpare. Till detta kommer transport och förvaringskostnader. Man ju inte gärna ha sina guldtackor hemma i byrålådan. Cornucopia har skrivit en bra blogg om guld som investering. Personligen gillar jag inte guldets jobbiga egenskap att den inte avkastar något! Man får helt enkelt ingen ränta på sin guldtacka. Istället är guldets värde beroende av att andra uppskattar denna obrukbara metall, så till den grad att värdet korrigeras för inflationen och behålls. Nu har detta alltid gjorts genom historien, så sannolikheten är rätt stor att det sker även i framtiden.
Det finns förstås en risk att flera vill sälja sina guldtackor i framtiden, samtidigt som en själv! Har riskbilden kraftigt ändrat och aktiemarknaden är intressant, så kommer antagligen många "guld-hedgare" att agera på samma sätt. Nationalekonomin spår då att priset kommer att falla, eftersom marknaden upplever ett (tillfälligt?) överutbud.
Detta resonemang gäller egentligen alla råvaror. De kan vara mer stabila än aktier, men man får ingen avkastning på sitt innehav. Man kanske inte helt förlitar sig på "greater-fool-teorin" men åtminstone förlitar man sig på att någon i framtiden är villig att betala ungefär lika mycket för din råvara. Du har alltså sålt dina (förhoppningsvis) välavkastande aktier, för att köpa en råvara utan avkastning. Är detta mer lönsamt? Absolut i vissa perioder, men knappast över tiden.
Problemet med råvaror är också att de är rätt knöliga att handla. Olja kommer förstås att behövas inom några årtionden, men var förvarar man sina oljefat? Samma sak med guld, nickel och det radioaktiva uranet? Det går inte att ha dessa i garaget.
Då är dags att införa lite magi i form av ETF! Med en ETF behöver du aldrig befatta dig med de fysiska råvarorna. ETF gör det möjligt för vem som helst att inleda massiv trading av råvaror! Via ETF:er kan du snabbt vikta om från aktier till råvaror när det blåser snålt. När sedan risken avtar (enligt dig) kan du snabbt vikta tillbaka till dina favoritaktier. Du kan alltså köpa en värdehedge och slippa omaket med dålig likviditet på råvarumarknaden. Det här låter helt underbart och det är det - i teorin.
Problemet är att ETF inte heller är utan risk. Om man t.ex. köper en guld-ETF så tror uppfattar många att fonden har en position i äkta guld. Om fondens INAV är 1 miljon så har de guldtackor på banken för 1 miljon - eller? Nja, alla har inte det. P.g.a. illikviditet positionerar sig de flesta ETF via terminsmarknaden. De har alltså löften om att få köpa guld för 1 miljon, men de har inte fysiskt guld. Köper man en guld-ETF istället för aktier har man alltså inte bara gett upp en årlig avkastning, man har samtidigt förlitat sig på greater-fool-teorin och dessutom tagit på sig en emittentrisk! Det kan hända att ETF-grundaren helt enkelt inte kan betala sina åtaganden - dvs dig!
ETF har också tyvärr blivit en succe. Jag skriver tyvärr eftersom marknaden fullständigt har exploderat, vilket samtidigt gör "hedge-nyttan" mindre. ETF agerar som bekant via terminsmarknaden och t.ex. inom oljehandeln har detta lett till att det idag handlas 12 gånger större volym i oljeterminer än den fysiska oljehandeln!!! 1995 var terminsmarkanden bara dubbelt högre. Jag vet inte var motsvarande siffror är för guld. Konsekvensen av detta är iallafall att t.ex. oljepriset korrelerar positivt med de stora aktieindexen. En råvaruhedge blir således bara ett komplement till en aktieplacering. Dyker börsen, följer råvaran med. Kanske inte riktigt vad man hade väntat sig?
Att placera i ETF kan därför beskriva ungefär som att placera sina pengar på en bank, men där avkastningen beror på variationen i guld- eller oljepriset. Självklart kan detta vara en mycket bra ide under vissa situationer, men som hedge mot aktiemarknaden är det inte den bästa iden.
Certifikat har också varit på tapeten senaste året, framförallt eftersom det finns stora möjligheter att tjäna pengar både i upp- och nedgångar. Certifikaten påminner om en ETF men med betydligt större utväxling. Här tar du dessutom på dig risken att utfärdarföretaget ger dig kurserna. De kommer alltså alltid att ha en edge. Du kommer aldrig att kunna vinna över dem. Inte i längden. Börjar det blåsa snålt kan de öka spreaden. Går företaget i konkurs förlorar du allt. Under kortare perioder kan man dock tjäna stora pengar, vilket alltid kommer att locka spekulanter.
Man ska förstås inte glömma reala tillgångar som skog och mark. De har i alla tider varit tecken på rikedom och förmögenhet. Här måste man dock minnas två saker. Dels är avkastningen varierande och kräver ofta eget arbete. Dessutom är de fruktansvärt illikvida tillgångar. Att sälja en skogsfastighet är inget man gör snabbt (ifall man vill ha någorlunda betalt). Som värdebevarande slår detta dock guld eftersom du faktiskt får en avkastning! I kristider har du också tillgång till ved (=energi), förutom möjligheterna till jakt och svampplockning.
På senare tid har också vissa fastigheter fått sanslösa priser, om de råkar ligga vackert vid en havet. Bostadsbubblan har alltså påverkat fastighetspriserna. Om man som köpare hedgar med sen sådan investering, då kanske det inte blir så bra hedge iallafall. Här på Åland har det nyligen betalats över 40.000 euro för ca 1000 m2 berg! Visserligen med bra utsikt, men om man siktar på en hedge så har man nog tänkt lite fel...
Optioner är förstås det klassiska hedgen till ens aktieportfölj. Genom att köpa Put-optioner som matchar ens aktieinnehav, kan man skydda sig mot nedgångar. Problemen är att det är dyrt och att man aldrig vet när skyddet behövs. Över tiden kommer alltså skyddskostnaden att äta upp avkastningen. Över tiden tjänar utfärdaren av optioner. Kom ihåg att det finns en strategi som heter "Covered Calls". Det finns ingen strategi som heter "Buying Calls". Den klassiska historien är om taxichauffören som sommaren 1987 tyckte aktiemarknaden var alldeles galen. Han samlade ihop alla pengar han hade och köpte säljoptioner för 2 miljoner kronor. Vilken klockren tradingide. Det gick ändå åt skogen! Optionerna förföll tredje fredagen i september - kraschen kom i oktober! Han förlorade allt.
En annan sak med optioner är att man tar på sig en viss emittentrisk. Nu garanteras dessa av ett intrikat marknadssystem, men det finns en (ytterst) liten risk att du har tänkt rätt men inte får betalt. Det var precis det som nästan hände hösten 2008 då AIG plötligt hade problem att fullfölja sina åtaganden. Nu steg Fed in i bilden och det blev historia. Om inte, skulle denna emittentrisk vara mer påtaglig idag.
Obligationer är förstås den bästa hedgen, och då framförallt statsobligationer. Dessa har mycket låg risk och vill man ha säkrare placeringar så är detta var man ska vara. Obligationer är dock inte heller utan risker. Med stigande räntor kommer värdet på obligationerna att falla. Med kraftigt stigande räntor kan denna effekt vara rätt betydande (kanske 5-10%). Håller du obligationen till förfallodagen och inte bryr dig om värdet före det, så är det förstås inget problem. Men dessa mekanismer finns.
Statsobligationer kan också drabbas av default, något som har blivit uppenbart denna vår. Default innebär i värsta fall att man förlorar sina pengar. Ofta behöver det inte gå så långt utan emittenten kanske tvingas till reducera kupongräntan eller skjuta fram återbetalningsdagen. Detta räknas också som default. I alllmänhet är dock statsobligationer det säkraste man kan placera i och räntan är förstås därefter: Låg!
För oss aktiva aktieplacerare kanske ändå ett fritt bankkonto inte är helt fel? Självklart vill man ha 4 % ränta på sina likvider, medan de gör en touchdown på aktiekontot. Det upplägget finns förstås inte, men kontots stora fördel är att det är likvida medel. Man når dem direkt. Om man är aktienisse så vill man absolut inte ligga fast i en femårig statsobligation när man ser ett gyllene tillfälle investera i en aktie. Personligen har jag inga problem med låg ränta, så länge jag alltid kommer åt pengarna direkt. Detta är dock en avvägning alla måste göra.
Den bästa hedgen är förstås att ha en spridd portfölj. Man ska ha lite av allt. Då tappar man helt säkert en del, men inte allt. Dessutom tenderar de olika tillgångarna att jämna ut varandra. Sedan kommer man till den stora frågan: Hur ska man fördela sin portfölj mellan dessa tillgångar? Detta kunde vara ämnet till en ny fredagsblogg, men ärligt talat är det bortkastad tid. Denna allokering är nämligen personlig. Vad som fungerar för mig, kommer inte att fungera för andra. Allokeringsbeslutet är något som varje placerare bör komma fram till själv. Vissa tycker t.o.m. att dylika värdesäkringar är bortkastad tid. De senaste 80 åren har de haft rätt...
Trevlig helg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar