Svårt läge!

Nu är det ett svårt läge på börsen! Ser man på makrosituationen blir man mörkrädd och det är inte svårt att förstå dem som menar att pengarna bäst förvaras i madrassen. Allt går åt h-e och hela det monetära systemet ska falla och ersättas av... tja, av vadå? Nya sorters pengar? Byteshandel? Guld? Vad händer då med pengarna i madrassen?

Ser man å andra sidan på bolagen blir man frestad! Vi har en hel del bolag som just nu värderas enligt ett krisläge. I vissa fall är det befogat, men i andra fall är det åtminstone hittills överdrivet. Många bolag har inte rapporterat drastiska avmattningar i deras försäljning och många börsbolag berättar på konferenser, möten och föreläsningar om att efterfrågan håller! De ser ingen kraftig inbromsning. Viss avmattning jo, men inte ett stopp i leveranserna.

Det är i precis dessa lägen man egentligen ska investera hårt, eftersom nuvarande makrosituation egentligen är sekundär för aktier. Det är nu man borde investera alla lösa pengar man har och samla de kommande årens utdelningar - utdelningar som i dessa "kristider" är relativt höga. Om vi dessutom skulle få bättre tider - vågar man knappt tänka de enorma dividender som kunde avkastas från denna portfölj, dvs portföljen som borde ha investerats under denna vecka.

Ändå infinner sig en viss tvekan. Den här makrooron är av ett nytt slag. EMU-länderna har löst krisen ett antal gånger, men den är fortfarande närvarande. Förra veckan trodde jag verkligen att vi hade tagit ett stort steg på vägen. Enigt EMU! Wow! +5 % var nästan i underkant. Åter blev man besviken när det kom till kritan. Det är några saker jag inte förstår i detta:

• En trend i denna skuldkris är att ingen vill betala! Det kanske inte är ovanligt annars heller, men nu är det verkligen ett problem. EU-politiker har löst krisen minst 3 ggr senaste halvåret och samtliga gånger har man skjutit över kostnaden på någon annan. Är det inte Tobinskatt så är det att privata investerare ska ta smällen. Inte en gång har man presenterat en trovärdig uppskattning av kostnaderna och delat upp den mellan EMU-länderna (medborgarna). Ingen stat vill verkligen betala för skuldkrisen, vilket gör att ekonomin får ta smällen i form av lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Något som staterna ändå får betala i slutändan. Varför inte ta notan direkt så att politikerna kan bestämma förutsättningarna för framtiden? Är det så enkelt att staterna inte kan ta notan?

• En del av förra veckans överenskommelse var att ESFS skulle utvidgas till 1.000 miljarder euro. Det är väl ungefär hälften av vad många bedömare har ansett nödvändigt. Det är iallafall en bit på vägen och det finns en möjlighet att det faktiskt räcker ganska långt om man är lite optimistiskt lagd. Problemet är bara att ingen stat ska skjuta till mer pengar! Man ska alltså öka fonden från 440 miljarder till 1000 miljarder utan att ett enda EU-land behöver betala en enda euro. Istället ska fonden belåna sig. Man tappar hakan, vem i h-e kom på detta? Ok, att vart sena förhandlingar förra veckan men vad hade de i glasen under slutförhandlingarna? Kan man rädda överbelånade länder med en belånad räddningsfond? Testade vi inte det här upplägget med subprime?

• Det är också svårt att förstå det tyska motståndet till att låta ECB lätta "lite" på penningpolitiken. Visserligen känner jag till det tyska traumat med hyperinflation som antagligen startade WW2. Just nu menar dock tyskarna att vi ska spara ihop till alla räddningsåtgärder. Spara på vadå frågar man sig? Vi har en potentiell lågkonjunktur på intågande och då menar tyskarna att vi behöver nedskärningar i större skala. Vill man ta udden av konjunkturen i detta läge?

• Jag har också svårt att förstå EU-politikernas brådska att införa tuffare kapitalkrav på den pressade europeiska banksektorn. Ingen är emot högre kapitaltäckning på sikt, men när de ska höja kärnkapitaltäckningen till 9 % redan i juni 2012 har de tappat fotfästet! Idag är kravet 4 % och det skulle enligt ursprungsplanen höjas till 7 % 2013. Den nu föreslagna höjningen innebär att bankerna behöver 200 miljarder euro i nytt kärnkapital på sex månader! Det finns inte på kartan och kommer istället att innebära kraftigt minskad utlåning - något som redan börjar märkas i kreditförhandlingarna. Man ska heller inte tro att befintliga låntagare skonas i den här processen. Ånej, många kommer att få "oskäliga" villkor presenterade och vissa tvingas ta dem. Detta kan skapa en press på konjunkturen. Varför är man så enträgen med att ta udden av konjunkturen i detta läge?

• Det börjar också resas frågetecken till "säkerheter" eller köpta försäkringar mot betalningsinställelse. Alla aktörer hedgar idag via CDS-kontrakt eller liknande derivat. När EU nu tydligen har åstadkommit en 50 % nedskrivning utan att dessa säkerhetsavtal aktiveras, ställer sig många frågan vad som är nyttan med dem? EU-länderna har i princip lyckats förstöra en etablerad marknad, ifall detta verkligen går igenom. Det är en god ide att reglera CDS-marknaden, men är man medveten om förändringarna som kommer ifall finansmarknaden måste avskriva alla "försäkringar". Varför pressa sektorn ytterligare i detta läge?

• Italien? Det är något som inte är bra i Italien. Antingen är marknaden överdrivet nervös eller så ser vi hur ECB:s försök att hålla ner räntan inte riktigt går som planerat. Får vi se 28 % ränta på italienska tioåringen, bleknar alla våra andra europeiska problem...

Fast egentligen kanske man inte ska bry sig om makroekonomi? Vissa investerare menar att detta ändå är sekundärt. Då hittar vi många bolag som avkastar över 5 %! Man kan ifrågasätta huruvida prognoserna höjer men ärligt talat har vi sanslöst bra avkastningar på gång i vissa aktier just nu. Detta borde man utnyttja. Man är en idiot om man inte köper när det är billigt och det är det nu. Ser man på rullande 12-månaders kassaflödet är väldigt många bolag rätt opåverkade av skuldkrisen. Med undantag av statliga utdelningsförbud eller nervösa styrelsemedlemmar/ägare, så lär vårens dividendregn vara i riktigt bra! Ska man verkligen låta detta tillfälle passera utan insats?

I grunden har jag dock blivit mer pessimistisk senaste månaden. Jag ser framför mig ett år där vi får en finanskris och kreditchock. Banker under stark politisk press kommer att rata många låntagare och det riskerar minska tillväxten oerhört. Jag ser framför mig att branscher som drivs av statliga subventioner eller av extern lånefinansiering kommer att få det extra tufft. Bilinköp som skjuts upp, byggplaner som läggs på is och investeringar som inte blir av. Man ska inte underskatta en "avskuldiseringsprocess".

Mot det måste man ställa att vissa bolag redan har nått en krisvärdering. Vi har bolag som handlas under bokföringsvärdet trots att de producerar och i vissa fall gör ett ok resultat. Klart det kunde se bättre ut, men kanske de har fallit klart?

Resultatet av dessa motstridiga perspektiv blir en kompromiss. Kompromisser är aldrig bra i investeringssammanhang. Kompromissen blir iallafall att rata nedtryckta konjunkturkänsliga bolag och istället plocka upp utdelarna med tråkig verksamhet. Osäker på vad som rätt här. Som sagt, det är svårt läge på börsen just nu.