Blir det någonsin som man tänkt sig?

Man tycker synd om Finnairs VD som försöker bringa lönsamhet till Finlands stolthet i luften. Att kabinpersonalen skulle strejka var säkert med i planeringen. Strax efter offentliggjordes också planer på att eventuellt ersätta inhemsk kabinpersonal med utländsk. Billigare arbetskraft förstås! Efter det har dragkampen varit igång och finska riksförlikningsmannen Esa Lonka kommenterade i helgen att det var en mycket svår konflikt. Det är inte ofta han uttalar sig på det viset, så man kan anta att parterna står ungefår en mil ifrån varandra. Finnair har dock varit obevekliga och jag är helt säker på att bolaget denna gång verkligen har bestämt sig för att driva igenom dessa åtgärder.

Men det blir aldrig som man tänkt sig. Igår meddelade transportförbundet att de sympatistrejkar! De vägrar helt sonika att leverera bensin till Finnairs flygplan. För ett ögonblick kändes det som om Finland hade blivit Frankrike! Snödjupet bekräftar dock att så inte är fallet. Bensinproblemen kan inte ha funnits med på Finnair-ledningens karta. Nu ska det bli mycket intressant att se hur detta slutar, för det kommer att sluta innan årsskiftet. Ska Finnair få igenom sina krav och kanske, eventuellt börja tjäna pengar? Eller ska kabinpersonalen gå ohotade ur detta?  För en aktieägare var det dock lite synd. Finnair var ett av mina hösttrade efter de fina rapporterna och det vinstgivande andra halvåret. Guldet ser dock ut att bli till strejk... jag menar sand! Finnair förlorar 2 Meuro om dagen. Det är bara att konstatera att det inte blir någon vinst iår heller... men kanske nästa år?

På ett personligt plan har denna höst varit tung. Vi har drabbats av en tragedi i familjen och över en natt tappade jag min motivation att blogga. Det var en nära anhörig som rycktes ifrån oss, alldeles för tidigt i livet. Plötsligt kändes EPS och ROE ganska oviktigt, när man inte riktigt vet hur framtiden ska te sig. Motivationen börjar dock återvända och visst har jag kvar mitt intresse för aktier. Det är å andra sidan mitt jobb. Hösten 2010 blev en enda oväntad bloggpaus. Som sagt - det blir aldrig som man tänkt sig.