Dagens fredagspaller ska handla om mig privat, mig på jobbet och Japan. Helt klart en udda kombination.
Varje kväll är jag lycklig över min familj. Visst kan "trotsperioder" irritera men jag överlag blir glad över barnens upptåg! Det yngsta inte ännu har upplevt sin första födelsedag, men det hindrar inte henne från att sysselsätta sina föräldrar. Hon vill inte riktigt sova av någon anledning och mina kvällsstunder blir ofta till ett evigt springande mellan soffan och spjälsängen. Det gör att jag helt enkelt inte orkar blogga. Jag har ideer, jag ser möjligheter och jag går fortfarande på minor, men just nu får jag inte ut dessa tankar på bloggen. Det kommer dock snart. Barn brukar lära sig att sova inom sinom tid och då kommer jag att få tid över till annat, bl a bloggande.
Vart jag vill komma med denna personliga inledning är att jag privat anser mig vara relativt ansvarstagande. Jag släpper mycket annat för att familjen ska ha det bra och jag sitter definitivt uppe om nätterna ifall situationen kräver det (och det gör den ibland). Kort och gott, jag anser mig vara fylld av empati och medmänsklighet. Kanske jag t o m kunde anses vara en god människa emellanåt?
Trots detta kan jag i mitt arbete vara fruktansvärt analytisk och helt bortse från dessa empatiska inslag! T.ex. med Japan har jag insett att en stor del av kustremsan närmast skalvet är utplånad. Det fattas mer än hälften av människorna i vissa städer, kanske mer i andra! Många japaner har förlorat hela sin familj och en massa vänner. Säkert har hela släkter dött ut? Ändå kan jag tycka att Japan hade tur (!) då tsunamin drabbade en relativt liten del av landet som råkade vara relativt glest befolkad. Det fanns heller inte massor av industrier i dessa områden. Skulle samma förödelse ha drabbat Tokyo så vore katastrofen mycket, mycket värre. Globalt sett kan alltså denna tsunami få rätt begränsade effekter och den viktiga globala tillväxten fortsätter, om än i lite mindre takt. Japan kommer också att byggas upp igen och kanske redan inom ett halvår vara igång nästan som tidigare.
Japan hade ändå inte riktigt tur, p g a de brinnande reaktorerna i Fukushima. Detta är något som man inte kan ha någon som helst åsikt om i dagsläget. Inte ens den rådvilla japanska regeringen verkar veta vad som händer. I dylika lägen försöker man skapa sig ett värsta-möjliga-scenario. I Japans fall kan det vara en serie explosioner i reaktorerna som kastar radioaktivt material högt upp i luften. Ifall det råkar blåsa söderut och dessutom regna/snöa så lär Tokyo med omnejd få sig en rejäl dos nedfall. Då kanske man tvingas evakuera dessa människor - eller kanske inte! Vart flyttar man 50 miljoner människor? Hur flyttar man överhuvudtaget så många på en gång? Plötsligt förstår man varför japanska myndigheter absolut inte vill kännas vid dessa spridningseffekter.
En del experter påpekar också att ifall man lyckas begränsa dessa härdsmältor, så behöver det inte bli så illa. Ifall vädret håller sig så kanske "bara" det närmaste området runt Fukushima blir obeboligt i 100 år. I det här läget vore det faktiskt ett ganska gott slut på denna mardröm. Faktum är dock att ingen riktigt vet hur illa det är med Fukushimas 6 reaktorer, samt diverse behållare med uttjänt kärnbränsle? Faktum är att detta fortfarande kan sluta riktigt, riktigt illa. Faktum är att det enda vi kan göra är att vänta och se. Faktum är att det är ganska frustrerande.
Min äckligt disciplinerade slutsats är ändå att hittills - och under förutsättning att inget blir dramatiskt värre - så har Japan klarat sig relativt bra. Det bor ändå 128 miljoner människor i Japan och de allra flesta har klarat sig. Industrierna står kvar och ifall de får igång elförsörjningen så kan de starta upp produktionen igen. Om de bara lyckas begränsa skadorna efter härdsmältan så kan alla bo kvar och arbeta som vanligt igen. Ifall man är äckligt disciplinerad så ser man ett tillfälle att öka sin exponering på den japanska börsen. Iallafall kanske man borde se det?
Min medmänskliga hemmabaserade slutsats är dock att denna katastrof allvarligt har skadat Japan. Många av dessa utplånade kuststäder hade vallar som skulle klara en tsunami. Man hade dock inte räknat med en sådan här stor tsunami! Förödelsen är total bakom dessa otillräckliga vallar och aldrig mer kan invånare lita på att ingenjörer har besegrat naturens krafter. Hur ska japanerna repa mod när både deras värld och deras världsbilden har rasat? Japan har i ärlighetens namn inga andra möjligheter till storskalig energi än kärnkraft. Kan de verkligen fortsätta med sina utbyggnadsplaner nu? Man undrar också över de officiella siffrorna. Hur mycket är egentligen förstört? Hur stort är dödstalet egentligen? Finns det något annat som mörkas? Kanske Japan är mer sargat än vad som hittills har meddelats? Hur blir det med Japans enorma skuldbörda som redan innan katastrofen var högst i världen i förhållande till BNP. I det ljuset vill man definitivt inte öka sin exponering på japanska börsen just nu.
Det behöver tyvärr inte vara över än. Vi har fått rapporter om nya jordskalv i södra Japan. Dessa hör tydligen inte ihop med de övriga och anses vara förskalv! Vi kan alltså snart få ett nytt, större jordskalv. I såna fall kan du glömma allt du har läst i denna blogg. Då fusioneras min äckligt disciplinerade slutsats med min medmänskliga hemmabaserade dito. "Vad bra äntligen vann empatin över cynismen" kanske någon tänker. Tyvärr skulle jag inte kunna se det som något positivt. Det är inte en utveckling som skulle lämna några vinnare. Jag hoppas verkligen att detta inte sker, för en ny jordbävning/härdsmälta skulle förvärra Japans redan allvarliga situation. Det skulle också ha en stor påverkan på den globala ekonomin, även om ingen ännu har orkat tänka på hur stor påverkan. Jag hoppas verkligen att ingen någonsin behöver fundera på det.
Faktiskt, innerst inne hoppas jag att jag kan behålla min äckligt disciplinerade slutsats. Jag hoppas också yngsta dottern somnar i tid ikväll!
Trevlig helg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar