Enade vi stå, söndrade vi falla!
Veckans chock på finansmarknaderna har gett oss en insikt: Det finns inga A- och B-lag inom euron, utan vi är alla i samma lag och i samma uppförsbacke! Även europeiska länder utanför euron drabbas då t.ex. SEK har fallit de senaste dagarna.
Chocken var förstås att Tyskland inte fick sin emission fulltecknad! I måndags trodde man inte det var möjligt att Europas mest stabila ekonomi skulle ha problem att dra in pengar. Visserligen försökte de få 6 miljarder euro i onsdags, pengar som investerare skulle låsa fast i tio år till 1,90 % ränta! Det erbjudandet har jag förstås personligen svårt att se som intressant i vilket läge som helst, men nu verkar de globala obligationshandlarna tycka samma sak! Om du inte var tvingad att teckna tyska obligationer så lät du denna emission gå förbi. Det är den positiva tolkningen.
Den mer realistiska tolkningen är att obligationshandlare nu helt enkelt har tröttnat på politikernas löften! Nu har man istället dragit hela eurogruppen över en kam och börjat ena den europeiska obligationsmarknaden. Visserligen har vi fortfarande skillnader i räntor men det intressanta är att även EMU:s välskötta ekonomier börjar få dyrare att finansiera sig. Nu kan alltså vi (FIN, GER, HOL) inte längre peka finger åt skuldproblemen, utan nu tvingas vi själva hantera konsekvenserna av den union vi tillhör.
Det intressanta vore förstås ifall detta får tyskarna att ändra sitt benhårda motstånd mer stimulerande penningpolitik. Att ECB skulle få trycka pengar tycks vara lika omöjligt som att Sverige 1992 skulle släppa valutan fri. "Över min döda kropp" sa Carl Statsminister på den tiden. Med den utvecklingen på näthinnan kanske Merkel blir utrikesminister om 20 år?
Ett friare ECB sitter tyvärr långt inne i Tyskland. Jag hoppas verkligen har jag fel, men John Mauldin sade i sina nyhetsbrev att ECB måste trycka pengar eller gå under (Print or Perish). Vi har tyvärr kommit till det läget och som jag har tjatat i snart ett halvår - nu är det dags för politiker att bestämma sig om vägen framåt. Annars kommer nämligen finansmarknaden att göra det valet, vilket jag inte tror kommer att sluta lyckligare för oss medborgare. Oroliga finansmarknader är inget man vill uppleva alldeles för länge. De som inte redan vet det, kommer att inse hur viktiga de är för vår ekonomi - oberoende vad man tycker om enskild aktörer.
Nästa vecka kanske vi tar ytterligare steg på vägen? På måndag ska Frankrike ha en emission och på tisdag träffas eurogruppens finansministrar. Min personliga åsikt är att vi börjar komma in på slutrakan i denna skuldkris! Vi har dock fortfarande en bit kvar till målgång och jag skulle inte avstyra möjligheten till några besvikelser under de kommande veckorna. Är det något EU-politiker har lyckats med i höst så är det att ge otydliga besked och fullständigt slarva bort implementeringen av dem! Hoppas de kommer till sans snart. Riktigt snart. Annars har vi snart bara en möjlighet kvar - nämligen ett krig!
4 kommentarer:
På vilket sätt är ett krig en möjlighet? Och vem ska då kriga mot vem? och för vad?
Såna petitesser brukar nog ordna sig... :)
Man måste komma ihåg att de politiker beslutar om idag, påverkar vardagen om 2 år. Vad jag menar är att om inte politikerna löser skuldkrisen inom några månader, då kommer vi att få en mycket jobbig situation. Historiskt har dylika problem ofta slutat med krig. Jag tror inte det skulle bli annorlunda den här gången.
Jag tror inte vi skulle få ett fullskaligt krig redan 2012, men ärligt talat kommer vi närmare för varje vecka som denna (ännu hanterbara) skuldkris tillåts fortsätta.
Mot vem och för vad? Tja, det kan man bara spekulera om idag. Tänk dig t.ex. Grekland som blir utestängt från internationella obligationsmarknaden. De tvingas ställa in alla betalningar och kan inte längre köpa olja, mat eller mediciner! Där har vi ett starkt skäl till att bråka med grannländerna.
Ett annat skäl är att de dåliga tiderna riskerar att rösta in diverse populister i de europeiska parlamenten. Någon kanske tycker att de ska "ta tillbaka" lånepengarna från problemländerna? Där har vi ett annat skäl att bråka med grannländerna.
Det finns flera skäl till att starta krig och kanske man måste sammanfatta dem i en blogg? Min grundpoäng är ändå att vi har stora insatser i denna skuldkris - det handlar om mycket mer än huruvida europeiska institutioner/banker ska få fullt betalt på sina lån. Krig är den ultimata slutstationen, men det behöver inte gå så långt. Det finns dock andra saker vi tvingas försaka nu när Sydeuropa är på näthinnan. Jag jobbar på den bloggen...
Det finns säkert en risk att det kommer smälla ordentligt. Med ett tillbaka-pressat USA är risken stor att någon vill utnyttja situationen.
Personligen tror jag inte att det "kommer att smälla" inom EU, finns betydligt nervösare krutdurkar längre mot sydost.
Nej, iTrader, jag tycker ditt resonemang verkar ytterst långsökt. Populister i parlamenten, javisst, men vad finns det att ta tillbaka från Grekland? Olivolja? Det är ett land utan naturtilgångar och med minimal export. Samma gäller Italien, sopor möjligen undantaget. Spanien? Trevligt väder och citrusfrukter möjligen.
Nej, det finns liksom inget att hämta i dom här länderna.
Vad gäller scenariot att PIGSländerna skulle börja bråka? Tja, grekerna kanske kan anfalla makedonien i ett svagt ögonblick, men t.o.m det är skrattretande långsökt. Det finns ju numera en kraft vid namn NATO, som kommer att reagera på dylika förehavanden.
Summa summarum, jag gillar dina finansinlägg bättre än dina utrikespolitiska...
Skicka en kommentar