Swedbank var i nyheterna igår och äntligen verkar ledningen bli långsiktig och realistisk! För det första krävde Folksam in panterna av Sparbanksstiftelserna varvid de seglade upp som största ägare. Bra med en stor och tydlig ägare. För det andra slopades utdelningen vilket förbättrar balansen med drygt 3 miljarder SEK. Bra med realistiska utdelningar. Jag har varit mycket kritisk tidigare men nu måste jag ändå medge att Swedbank ser ut att ha förstått allvaret i situationen. Ordförandes förklaringar om att det har hänt mycket på en månad kändes aningen tunna, eftersom de flesta kan gissa att sparbanksstiftelser i behov av pengar var den verkliga orsaken till att Swedbank skulle dela en ofantlig dividend.
Intressant var också att se nye VD Michael Wolf uttala sig. Han menar att bostadslån på korta tider är alldeles för dyrt för banken. Inte nog med det, de innebär också en ovälkommen likviditetsrisk som banken gärna klarar sig utan. Han klämmer också till med att både företag och privatpersoner har lånat till saker som man tidigare sparade till, men i ärlighetens namn glömmer han att nämna att de fick god hjälp av en hel bransch. Inte helt oväntat blev det många kommentarer på di.se angående dessa uttalanden och många var upprörda. Tyvärr har han helt rätt! Det har varit för enkelt att låna och även om vi inte riktigt har haft subprime-fenomenet i Norden, så har vi inte varit speciellt långt ifrån.
Det mest intressanta med gårdagen - ur ett Swedbankperspektiv - är att äntligen börjar ledningen ta sitt ansvar. Äntligen har vi en huvudägare som utan darr på rösten förklarar i nationell tv att Swedbank är ett starkt bolag. Äntligen har vi en ledning som åtminstone säger sig värna om klassisk bankrörelse. Sedan kommer inte Baltikum-kaoset att försvinna över en natt och det kommer säkert en hel del tråkiga nyheter de kommande året. Senaste helg var ändå ett stort steg på vägen till att Swedbank kan handlas till åtminstone bokföringsvärde i framtiden. Bara i fredags kändes det som ett lite väl optimistiskt scenario...
Det är ibland ganska bra att komma ihåg att ingen vet något om framtiden - även om många är ganska ivriga på att förklara utvecklingen. Personligen är jag inte speciellt positiv om de kommande Q1-rapporterna eller ens rapporterna under 2009. Ändå tycker jag mig se mycket intressanta aktienivåer i väldigt många bolag. Om man får köpa bolag under egna kapitalet (EK), vissa t.o.m. till hälften av EK, då kan man inte säga annat än att kursen nedtryckt och intressant! Man måste dock minnas att börsen ofta tenderar att gå till extremvärden. Även om nuvarande kurser är intressanta så kommer det antagligen att noteras lägre kurser. Tyvärr kan ingen säga var börsen slutligen kommer att bottna, även om det görs dagliga försök.
Trots min något optimistiska grundsyn måste man vara ödmjuk för att vissa företag kommer att gå under. De med stora skulder och svaga resultat kommer att få det riktigt tufft. Dels kanske inte rörelseresultatet täcker räntekostnaderna och dels kanske bankerna kräver in lånen? Dylika bolag kanske handlas till en bråkdel av egna kapitalet men där är värderingen befogad - kanske t.o.m. för hög! Det finns också andra branscher där man kan ifrågasätta EK. Banksektorn vet vi inte riktigt var vi har just nu och därför tror jag man ska vara försiktig där. Det finns vissa banker med kapitalstarka ägare som har en bra chans att klara det mesta, men alltid när EK är ifrågasatt ska man vara försiktig.
Jag vidhåller ändå att det värsta med dagens domedagsprofetsior är att man inte kan säga emot! Det ser verkligen mörkt ut och det är svårt att se någon ända på det här, vissa menar t.o.m. att det inte finns någon ända på det! Personligen tycker jag att den oron är överdriven. Om man också begrundar att det nu var 12 år sedan man fick köpa aktier på dessa nivåer och inflationsjusterat var det 43 år sedan man fick köpa Dow Jones-indexet på dessa nivåer. Om man har investerat i "bra bolag" under de senaste 12 eller 43 åren - varför ska man vara rädd för dem idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar