Alternativ placering?

Här kommer en mycket personlig reflektion om dagens marknadsläge!

I ekonomi talar man ofta om alternativkostnaden, men just nu tycker jag att "alternativ-placeringar" styr investeringsstrategierna. Kort sagt, vart ska man vända sig just nu som investerare?

Det är många som noterar att värderingarna kanske har sprungit iväg lite. Visserligen brukar de göra det vid börsvändningar och sedan (inom ett år) börjar vinsterna stiga och relationen normaliseras igen. Således brukar ansträngda värderingar inte vara något att oroa sig för. Dagens läge är dock extremt, kan det vara annorlunda den här gången?

Bill Gross på Pimco för fram en förklaring. Han menar att vi sedan 80-talet har skapat en ekonomi som belönar värdepapperisering och förkastar produktion. Investerare har helt enkelt gjort en bättre affär genom att köpa papper (aktier) än att äga fabriken. Vi har dessutom eldat på den här utvecklingen genom att belåna oss! Belåna oss rejält kan tilläggas. Bill Gross menar t.o.m. att BNP är dubbelt högre än det borde vara, ifall belåningen hade hållits på normal nivå. Om vi ska tänka oss en eventuell avskuldisering kommer den förstås att bli smärtsam!

Ok, detta var väl ingen nobelprisslutsats, men kan vara värt att fundera över när man bygger de kommande årens portfölj. Centralbankerna har förstås redan insett detta. De vet att belåning har hållit värdet uppe på i princip alla tillgångar de senaste 30 åren och det har gjort oss rika(re). Bostadspriser, börser, löner, råvaror har ökat. Baksidan är förstås att dagens BNP-tillväxt kräver låga räntor! Centralbankerna har dock med önskvärd tydlighet visat att de inte tänker var den som tar bort godisskålen... åtminstone inte än.

Det här får kortsiktiga konsekvenser för obligationsinvesterare. Med detta resonemang på näthinnan inser man att centralbankerna kommer att hålla räntorna låga under en lång tid framåt. Bill Gross menar att innan BNP-tillväxten når 4 % kommer räntorna inte att röras från nollnivån. Det kan dröja alltså! Obligationsinvesterare ska bereda sig på mycket låga räntor under flera år! Det torde inte finnas många investerare som accepterar det! Därför "tvingas" alla investerare längre ut på riskkurvan p.g.a. lågräntepolitiken. De som tidigare inte funderade på annat än statspapper, tvingas nu börja titta på statliga företag och deras obligationer. Exempelvis finska statsdominerade elbolaget Fortums 5-åriga obligation avkastade förra veckan 3,75 %, att jämföra med finska statens 4-åriga kommunobligation på 2,10 %. Risken i teroin är förstås sju mil, men kanske ändå inte i praktiken även om vi inte vet säkert förrän om fem år? Andra obligationsinvesterare med fokus på företagsobligationer går från IG-lån till High Yield. Allt för att få högre räntor. Och om positionen går fel? Det är ju värdepapper! Då säljer man dem - kanske till centralbanken?

Det här får också kortsiktiga konsekvenser på aktiemarknaden. Aktier har nämligen fått en rejäl skjuts av att en stor mängd kapital har sökt sig till börsen. Det behöver inte enbart vara kapital från obligationsmarknaden. Det kan också vara belåning! Riskviljan har återkommit med besked och den eldas på av de extremt låga räntorna. Institutionerna kan säga att det inte finns alternativplaceringar! Privatpersonerna kan nu låna för 2-3 % och samtidigt erhålla en beräknad direktavkastning på 6-7 % redan i vår på vissa aktier! Innerst inne vet vi att detta inte är hållbart, men eftersom aktiemarknaden har stigit 55 % på ett halvår så känns inte risken speciellt stor. Inte undra på att Nordnet/Avanza meddelar att aktiebelåningen bland privatpersoner har ökat enormt iår. Vem missar en till synes gratis lunch? I ärlighetens namn tror jag inte ens att institutionerna har missat detta? De får dessutom låna ännu billigare...

Långsiktiga konskvenser? På sikt borde förstås priser och kurser återgå till sitt långsiktiga historiska medeltal. Enligt Bill Gross borde t.ex. börsen ned 30 % och bostadspriserna halveras. Man kunde tycka att blankning vore en bra ide i detta läge? Tyvärr ska man nog akta sig för det. Man måste inse att "markets can stay irrational longer than you can stay solvent". Således, kanske man ska rida på den här vågen så länge den varar och så länge centralbankerna göder oss med billiga, nytryckta pengar. Men bered dig på ett abrupt slut när inflationsoron åter tar sig in i ECB:s eller Feds styrelserum!

I slutändan är den krassa verkligheten den att varken centralbanker eller regeringar kan skapa långsiktig ekonomisk tillväxt på egen hand, även om vi hoppas på det just nu. Den tillväxten kan bara skapas av oss konsumenter, investerare eller bloggare! Det stora problemet idag är att vi inte bara ska skapa ekonomisk tillväxt, vi ska samtidigt amortera på våra lån! Historiskt sett tror jag inte att vi någonsin har lyckats med detta. Historiskt sett har vi aldrig heller haft såhär stora lån...

Nåssådå!