fredag 12 mars 2010

Ångesten över att kanske ha rätt?

Den här veckans fredagspaller ska handla om pessimisterna. Det finns faktiskt personer som är ganska pessimistiska om framtiden just nu trots att vi uppenbarligen har en ekonomi som lever, en börs som flyger och en arbetslöshet som visserligen ligger på höga 10 % men fortfarande är långt ifrån 1930-talets 25-30 %. Pessimisterna får ta mycket skit nu. Även om man själv är optimist så kanske man ska vila lite på hanen. Pessimisterna kan nämligen fortfarande få rätt - till slut!

Många är idag ense om att vi har stora ekonomiska utmaningar framför oss. Ingen myndighet vill förstås medge detta öppet, men i kulisserna diskuteras problemen. Utmaningen ligger i att vi i västvärlden har en skuldsättning som vi inte har sett tidigare i historien. 100 % av BNP borde det vara ett tak, men faktum är att majoriteten av de utvecklade ekonomierna kommer att ligga där inom några år! Att länder ökar sina budgetunderskott i dåliga tider är egentligen inget konstigt. Problemet denna gång är att vi redan börjar på en ganska hög skuldnivå. Finland som är bäst inom EMU ligger redan på ca 60 %, Grekland ligger på 130 %. Det värsta är att vi inte riktigt vet var det slutar.

Vi har förstås extremt låga räntor, vilket förstås underlättar situationen. Detta historiskt, extremt låga ränteläget underlättar så mycket att skuldsättningen inte anses vara ett akut problem idagsläget, men utan myndigheternas enorma stimulansåtgärder vore dessa skuldsättningar ett jätteproblem. En räntehöjning från 2 % till 5 % vore katastrof för vissa länder. Om landet har en skuldsättning på 100 % av BNP så ökar räntekostnaderna med 3 % av BNP! Har man en budget i balans, hamnar man helt plötsligt i botten av EMU-kriteriet! Man ska också minnas att få länder har sin budget i balans just nu...

Och ångesten? Ångesten är att även om vi inte har tidsplanen klar för oss, så är detta ett problem som måste lösas inom några år. Det finns ingen överstatlig, global (och rik) organisation som kommer att lösa skulderna åt oss. Detta kommer att innebära lägre konsumtion i framtiden, när staterna blir tvungna att höja skatterna och minska på offentliga utgifterna. Det kommer att dämpa BNP-tillväxten i framtiden. Frågan är väl bara hur bra ekonomin klarar detta? Om BNP minskar från +6 % tillväxt till +2 %, så är det kanske inte så farligt. Problemet är att BNP tillväxten redan ligger på ca 1,5 %, så t.ex. minus fyra procentenheter innebär en kraftig lågkonjunktur. I det ljuset är dagens skuldsättning inte så rolig längre. Ångesten är att veta att detta kan hända inom några år!

Tidsplanen kan dock dröja. Finansblogg länkade till Michael Lewis senaste alster. ML har hittat hedgefondförvaltaren Michael Burry som 2003 tyckte att den amerikanska bolånemarknaden betedde sig aningen underligt. Han undersökte marknaden närmare och 2005 var han helt övertygad om att marknaden skulle krascha. Han började förbereda sig för det och han lyckades förstås - till slut. Ni kan läsa den intressanta historien på länken, men min poäng är att det tog fyra långa år från det att han såg bubblan tills det att den sprack (2007). Fyra år! Så den som hackar på pessimisterna eftersom de har haft fel det senaste året kanske ska avvakta lite innan man tar till allvarliga idiotförklaringar.

Fast man vet ju aldrig. Jag skrev i rubriken "ångesten över att kanske ha rätt". Pessimisterna kan faktiskt ha fel också. Under 2003-2007 gick marknaden helt emot hedgefondförvaltarens korrekta prognos. Det gick att tjäna stora summor på bolånemarknaden. Börsen fullkomligt flög. Det är mycket svårt att stå utanför en sådan hausse-marknad, samtidigt som man får ta en hel del tråkiga kommentarer. Kunder kanske lämnar en p.g.a. ens "idiotiska strategi". Är man inte sin egen chef, så får man garanterat sparken!

Vi har en liknande sitation nu. Kanske skuldsättning på 200 % av BNP (Japan) inte är så farligt? Kanske alla länder behöver ha lite skulder för att medborgarna ska få ett vettigt liv? Kanske sparsamhet är föråldrat? Kanske det verkligen är annorlunda den här gången? Kanske man borde belåna huset och satsa allt på börsen. Kanske inte ändå? Känn ångesten över att kanske få rätt...

Inga kommentarer: