Man lär så länge man lever. Igår sjönk börserna kraftigt men bankaktier steg! Det trodde jag inte var möjligt? Orsaken var att amerikanska staten kan tänka sig en större ägarandel i Citigroup. Kanske för att inte kinesiska staten ska vara större ägare? Om man återgår till börsen så noterade Dow Jones igår samma låga nivå som de lägre nivåerna under 1997! Vissa menar att vinsterna var högre då...
USA verkar inte kunna bestämma sig just nu. Är Obamas plan bra eller ej? Har vi sett det värsta i banksektorn? Har husmarknaden börjat bottna? Är ledande indikatorers och inköpschefernas bättre humör början på en trend? Jag har full förståelse för att förvirringen är total. Det finns inget konkret att peka som säger att vi har nått vägs ände. Det kan finnas mer "impaired assets" i bankerna, det kan finns fler delar av kreditstocken som behöver skrivas ned. Industriproduktionen och tjänsteutnyttjandet kan bli lägre. Fler kan bli arbetslösa och konkurserna kan bli betydligt högre. Man behöver inte vara mer än en ekonomibloggare för att inse att det inte känns riktigt bra.
I det läget kan man ha full förståelse för att många aktörer är tveksamma. De som såg ljuset i augusti-08 och tyckte att värderingar var intressanta, aktierna hade fallit tillräckligt osv - de har tappat ca 50 %! Halverade på ett halvår!!! Man förstår att investerare som dagligen måste förklara sig inför en kommitte eller en argsint chef väljer att inte agera. De får knappast skäll för sin passivitet. Däremot, de fåtal som under de senaste 2 åren har vågat agera - de har knappast jobbet kvar...
Ryssland kändes värre förra gången säger East Capitals duktige grundare! Mellan raderna kan man dock antyda att han inte främst tänker på fondspararna eller marknaden, utan istället på fondbolaget då hans glädje beror på att fonduttagen är betydligt mindre den här gången. Jag vet inte om fondspararna är lika tillfreds med den förklaringen. Man ska ha klart för sig att östeuropa har ett väldigt annorlunda sätt att göra affärer. Han beskriver i artikeln en kazakiska bank som övertogs av staten. Tydligen har East Capital en person i styrelsen, som hade varit på styrelsemöte några dagar innan statens agerande. EC visste dock inget! I västvärlden finns det givetvis ingen styrelseplats i världen som garanterar att banken inte övertas, men det är nog ingen styrelse som är omedveten om när risken är överhängande. Fallet i Kazahkstan är ett klockrent exempel på vad som i fondprospekten brukar kallas "politisk risk"! Ett annat exempel är Yukos för några år sedan...
Den dagen Ryssland och östeuropa ser intressanta ut (den dagen kommer), då kan absolut East Capital vara ett alternativ. De har haft riktigt bra fonder i sektorn. Min personliga åsikt är bara att just nu är det mycket som är osäkert i östeuropa och man ska vara väldigt försiktig med dessa placeringar. Att då tala okritiskt positivt om bl.a. Ryssland känns nästan lite oansvarigt. Å andra sidan får han inte betalt för att vara realist...
SAAB är hett debatterade just nu och som vanligt är det mer politik än affärer i diskussionerna. Nu har de presenterat en lysande omstruktureringsplan och kritiken är massiv när regeringen vägrar finansiera den. Varför vill inte regeringen rädda jobben i Sverige? Kanske för att en stor del av SAAB:s framtid planeras utanför Sverige? Varför ska staten finansiera fabriker i Tyskland och Mexiko om de nu vill satsa på svenska jobb? Hur många svenska underleverantörer får leverera dit? Känns på något sätt som regeringen är ganska logisk även om de dömer ut en halv industri i Sverige.
Jag ställer mig åter frågan, när får ett företag gå i konkurs? Borde det inte vara när konsumenterna inte vill köpa deras produkter/tjänster i sådan omfattning att företaget inte kan ge positivt resultat? Kanske, men i såna fall borde debatten ha varit över för länge sen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar