Det här är ju förstås en sanning med modifikation, men det är faktiskt få smarta proffessorer som lyckas riktigt bra i affärsvärlden. Många har intelligenta åsikter, kunskapen om hur man gör affärer och kan marknaden grundligare än de flesta av oss. Ändå misslyckas de med att ta det sista steget och göra bra affärer. Det är skillnad på att se möjligheterna och att faktiskt kunna utnyttja dem i praktiken. Kanske det är mer en personlighetsfråga än intelligensfråga?
Orsaken till min filosofiska inledning i denna fråga är att "smart money" (och jag) officiellt har varit extremt baissade det senaste halvåret, medan dårarna har gått "all-in". Först de senaste veckorna har institutionerna vaknat. "Panikuppgraderingarna" har haglat i alla börsbolag. Nätmäklarna rapporterade redan i våras att aktiebelåningen bland småsparare ökade och då menade många belackare att dårarna hade gått på en mina igen! Mellan raderna antyddes att småspararna är idioter. De kanske stämmer, men man kan inte säga annat än att småspararna är det senaste halvårets vinnare! De har med råge outperformat det smarta kapitalet. Nu är det "dårarna" som kan sälja till det smarta kapitalet, när de sistnämnda tvingas in till börsen för ett 50 % högre pris. Grattis småsparare!
Frågan är om småspararna ska göra det? Kanske inte än, men när det gäller ytterligare aktieköp börjar vi snart hamna i ett läge där man inte längre kan "tok-köpa" med garanterat bra resultat inom några år. Om börsen stiger 30-50 % till så måste man definitivt börja räkna på vad bolagen faktiskt kan tjäna och vad de kan ge i utdelning de kommande åren. Då måste vi åter ta till oss uttrycket värderingar och fundera huruvida aktierna är värda sitt pris. Om vi får den förväntade konjunkturvändning inom ett halvår, behöver vi kanske inte fundera om detta på några år ännu. Trots det är det sällan fel att se hur aktierna ser ut i ett längre perspektiv.
Ett sätt att se till potential i bolagen är att se på de senaste åren. Benjamin Graham hade en ide om att man skulle se till de senaste 7 åren. Givetvis missgynas stabila tillväxtbolag av det förfarandet, då de ser ut att vara extremt högt värderade (vilket de också var enligt Graham). Det ger ändå en uppfattning om vad som är en "normal" intjäningsförmåga (utdelningsförmåga) hos många bolag. I tabellen nedan har jag jämfört EPS och dividend i mina favoritbolag och tagit ett snitt över de senaste 6 åren (2003-2008). Detta är sedan dividerat med gårdagens stängningskurs. Som synes varierar dessa konstruerade nyckeltal ganska mycket på dagens kursnivå. Huruvida de är för höga eller för låga, är något som du själv får avgöra.
G-EPS = Genomsnittling vinst per aktie de senaste 6 åren
P/E = Börskurs dividerat med G-EPS
G-DIV= Genomsnittlig utdelning de senaste 6 åren
Div% = Börskurs dividerat med G-DIV
*Ratos är G-EPS och G-DIV för fem år.
**Sampo är G-EPS för fem år. Sampo sålde också sin bankverksamhet 2007 vilket snedvrider EPS-jämförelsen (även om den givetvis tillförde aktieägarna värde). Rensar man för den engångsaffären blir Sampos P/E ca 13,1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar