Det är en underlig tid just nu. Varje dag presenteras det nya statsstöd och jag tror att alla tidningar för fram åsikter om vilka industrier som staten borde hjälpa, även liberala tidningar. Min stora fråga är, när ska dagens företag växa upp? Dagens bistra sanning är att vi har 100-åriga verksamheter som fortfarande inte klarar sig utan mammas (statens) hjälp!
Jag inser givetvis att vi har vissa sektorer av ekonomin som helt enkelt inte får gå under. Banker är ett typexempel på en verksamhet som måste finnas. Därmed inte sagt att alla banker ska räddas men det måste finnas banker som förmedlar riskerna i ekonomin. En annan viktig sektor är maten/jordbruket. Vi fullkomligen strör pengar över bönderna för att vi inte ska bli utan mat. Sedan är vi extremt lokala med den ambitionen, men det är en annan fråga. Jordbruket som fenomen får helt enkelt inte misslyckas. Det finns även andra sektorer som energi och kommunikationer som vi är beroende av och som staten alltid måste garantera.
Bilindustrin hör dock inte till den kategorin av företag. Detsamma gäller byggföretag och faktiskt de flesta branscher vi känner till. De har inga stora statliga regleringar hur de ska sköta sin verksamhet utan kan agera ganska fritt. Nackdelen är att de måste växa upp och klara sig på egen hand. Om de inte är konkurrenskraftiga och olönsamma så går de under. Det är en viktig princip i vårt samhälle och något som borde gälla även i dessa tider.
Därför blir man lite frågande när nu staten förväntas rusa in och städa upp skulderna i var och vartannat företag. Var är de nuvarande ägarna? När företagen gick bra så sänkte de garden
och glömde strategin. De slutade utveckla verksamheten och samlade vinsterna någon annanstans. Nu borde det vara främst ägarna som ska betala för det uteblivna ledarskapet genom att delta krisföretagens nyemissioner. Om de nuvarande ägarna inte
tror på verksamheten, då finns det bara två alternativ kvar:
1. Hitta en ny ägare
2. Avveckla verksamheten
Staten ska aldrig bli det tredje alternativet. Inte om vi ska ha starka företag om fem-tio år. Det är också precis det vi ska sträva efter! Vi måste ha en ambition att företag ska "flytta hemifrån" och inte springa till mamma-staten så fort det blir jobbigt!
För en aktieplacerare ska man undvika dessa förhoppningsbolag med ägare som inte vill ta ansvar för bolagets situation. Istället ska man investera i företag som själva tar tag i problemen. Där hittar man ofta framtidstro, klokt ledarskap och många års framtida dividender...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar