USA börserna fick sig en rejäl omgång igår igen och det ser sannerligen mörkt ut just nu. Regeringarna gör mycket för att hjälpa situationen men i ärlighetens namn har de bara kommit
till skott med de specifika problemen på finansmarknaden. Där har dock åtgärderna hjälpt. Nu börjar det dock resas frågetecken för hur mycket mer regeringarna kan agera? De x biljoner som världen har beslutat i olika stabiliseringsprogram måste rimligtvis innebära att någon annan offentlig investering får stryka på foten. Någongång når de gränsen för vad staten kan göra och man kan bara hoppas att det är långt kvar till den gränsen.
Två näringslivsprofiler menade i gårdagens di.se att bankerna utnyttjar dagens situation till att öka räntenettot istället för att låna ut pengar till starka och lönsamma företag. Ilskan är påtaglig och man förstår dem! Om spelreglerna (för krediter) har ändrats utan förhandling så blir man naturligtvis förbannad, speciellt när bankernas räntenetto uppenbarligen steg kraftigt under Q3.
Jag tycker dock att de angriper problemet från fel vinkel. Det är ingen grundlagsskyddad rättighet att få banklån utan det beror enbart på bankens kreditbedömning. Om banken bedömer att lån inte kan betalas ut så är det deras sak. Just nu är banker livrädda för att få kreditförluster. Vi vet alla hur Baltikum har påverkat Swedbank trots att den rapporterade kreditförlusten hittills är försumbar. En bank vill helt enkelt inte vara i närheten av sådana diskussioner och då tar man inga som helst risker. Resultatet blir en kraftigt åtstramad
utlåning på bekostnad av företagskundernas planerade tillväxt.
Bankerna ska dock vara ytterst medvetna om konsekvenserna av sitt beteende, de leker med elden! Kreditmarknaden har ändrat mycket sedan början på 90-talet. Idag har vi en globaliserad värld. 1991-93 var det svårt för småföretag att vända sig till andra än de etablerade bankerna, men idag finns det många möjligheter. Om nationella banker idag vägrar lån till starka företag, så öppnar man automatiskt upp för utländska konkurrenter. En alltför stram kreditgivning (till starka företag) kommer därmed att slå tillbaka på bankernas marknadsandel och lönsamhet om några år. Man kan bara hoppas att företagen dels klarar sin likviditet och dels är tillräckligt öppna i sinnet att söka sig till andra banker.
"Vi befinner oss i en sitation som skulle karaktärisera deflation" sade ECB-chefen Trichet igår. Så har vi deflation? Antagligen och det stöder (den efterkloka) tesen att de europeiska centralbankerna har varit för restriktiva i sin penningpolitik det senaste året. Man kan iallafall konstatera att räntesänkningarna kommer att fortsätta. En del bedömare menar att ECB ska halvera sin ränta från dagens 3,25 % under kommande året. Nu brukar inte centralbanksräntan avvika från jämna 25 punkter, men kanske 1,75 % inte är helt osannolikt i november-09.
Oljepriset fortsätter sin sjunkande bana. Nu ligger det under 54 USD/fat och det känns billigt! För två år sedan förutspådde vissa ekonomer en global kollaps om oljan steg från dessa nivåer! Frågan är dock vad som styr oljepriset. Nedgång i global efterfrågan säger vissa, men hittills har jag inte sett någon bra förklaring och "peak-oil" har jag inte förekommit i tidningsrubrikerna på flera månader... För konsumenter och inflationstryck är oljans prisfall dock riktigt bra nyheter, men givetvis är det sämre för miljödebatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar